Brandfarliga vätskor i klass 3 – flampunkt, kokpunkt och förpackningsgrupp
Två värden avgör om en vätska är farligt gods i klass 3 och vilken förpackningsgrupp den får: flampunkten och den initiala kokpunkten. Här går jag igenom kriterierna i ADR-S 2.2.3 och vad som är värt att kontrollera i underlaget.
Lösningsmedel, färg, lim, rengöringsmedel, bränslen och många kemiska produkter är brandfarliga vätskor. När en sådan produkt ska skickas är det kapitel 2.2.3 i ADR-S som avgör om den ska klassas som klass 3, och i så fall vilken förpackningsgrupp den hör till. Förpackningsgruppen styr sedan bland annat vilken förpackning som får användas och vilka undantag som är tillgängliga.
Tre villkor för klass 3
Enligt 2.2.3.1.1 omfattar klass 3 ämnen som uppfyller alla tre villkoren:
- De är vätskor enligt definitionen av “vätska” i 1.2.1.
- De har ett ångtryck på högst 300 kPa (3 bar) vid 50 °C och är inte helt gasformiga vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa.
- De har en flampunkt på högst 60 °C.
Det finns ett undantag i anmärkning 1 till 2.2.3.1.1: ämnen med flampunkt över 35 °C som enligt kriterierna i testhandboken, del III, avsnitt 32.5.2, inte underhåller självständig förbränning är inte ämnen i klass 3. Överlämnas de ändå för transport och transporteras upphettade till en temperatur som är lika med eller högre än flampunkten, tillhör de klass 3. Det förutsätter ett dokumenterat provresultat och att transporten sker utan sådan upphettning.
Det tredje villkoret är det som oftast avgör. Flampunkten är ett mätvärde som du normalt hittar i säkerhetsdatabladet, men det är värt att kontrollera hur den har bestämts, vilket jag återkommer till nedan.
Förpackningsgrupp: flampunkt och initial kokpunkt
Enligt 2.2.3.1.3 placeras brandfarliga vätskor i en förpackningsgrupp utifrån flampunkt (sluten degel) och initial kokpunkt:
| Förpackningsgrupp | Flampunkt (sluten degel) | Initial kokpunkt |
|---|---|---|
| I | – | högst 35 °C |
| II | under 23 °C | över 35 °C |
| III | 23 °C eller högre, och högst 60 °C | över 35 °C |
Förpackningsgrupp I är alltså den mest riskfyllda, II är mellannivån och III den lägsta. Den initiala kokpunkten behövs bara för att skilja grupp I från de övriga, men då måste värdet också finnas i underlaget. Saknas det i säkerhetsdatabladet kan leverantören behöva komplettera.
Har vätskan också en sekundärfara, till exempel att den är frätande eller giftig, ska förpackningsgruppen enligt flampunkt och kokpunkt vägas mot den som följer av sekundärfaran. Klassificering och förpackningsgrupp bestäms då enligt tabellen över dominerande fara i 2.1.3.10. Om vätskan dessutom är mycket giftig vid inandning, eller är giftig med en flampunkt på 23 °C eller högre, är den enligt anmärkningarna i 2.2.3.1.1 ett ämne i klass 6.1 och inte i klass 3.
Tre särfall
Varma vätskor och smältor. Vätskor och fasta ämnen i smält tillstånd med flampunkt över 60 °C hör ändå till klass 3 om de lämnas för transport upphettade till en temperatur som är lika med eller högre än deras flampunkt. De tillordnas UN 3256. Det är alltså inte bara produktens flampunkt vid rumstemperatur som räknas, utan också hur den transporteras.
Dieselbränsle och eldningsolja. Dieselbränsle, dieselolja, gasolja och eldningsolja (lätt), inklusive syntetiskt framställda produkter, med flampunkt över 60 °C upp till högst 100 °C räknas som klass 3, UN 1202, trots att flampunkten ligger över gränsen.
Viskösa vätskor. För trögflytande brandfarliga vätskor som färg, lack, fernissa och lim med flampunkt under 23 °C finns en möjlighet att placera dem i förpackningsgrupp III. Det kräver att samtliga villkor i 2.2.3.1.4 är uppfyllda, bland annat ett visst förhållande mellan viskositet och flampunkt, ett avskilt lösningsmedelsskikt på mindre än 3 % vid separeringstestet, att produkten inte uppfyller kriterierna för klass 6.1 eller 8 och att kärlen rymmer högst 450 liter. Jag har gått igenom detta med färg och lack som exempel i en separat artikel.
Hur flampunkten har bestämts
Kapitel 2.3.3.1 anger vilka metoder som får användas, i form av ISO-standarder och nationella standarder, och att varje standard bara får användas inom det flampunktsintervall som den anger. För färg, lim och liknande trögflytande produkter med lösningsmedel får bara metoder användas som lämpar sig för trögflytande vätskor (2.3.3.1.2).
Ligger flampunkten nära en gräns finns särskilda regler. Har en ojämviktsmetod använts för att bestämma flampunkten vid 23 °C ± 2 °C eller 60 °C ± 2 °C ska resultatet verifieras med en jämviktsmetod (2.3.3.1.4). Det är därför bra att fråga efter vilken metod som ligger bakom ett värde som hamnar precis vid 23 °C eller 60 °C.
Praktisk gång
- Ta fram säkerhetsdatabladet och läs flampunkt och initial kokpunkt. Notera vilken metod som angetts om den finns.
- Kontrollera om produkten är en vätska enligt 1.2.1 och om ångtrycket ligger under gränsen i 2.2.3.1.1.
- Avgör om flampunkten är högst 60 °C, eller om något av särfallen ovan gäller. Ligger flampunkten över 35 °C, kontrollera om det finns ett dokumenterat resultat som visar att vätskan inte underhåller självständig förbränning (anmärkning 1) och att den inte transporteras upphettad till eller över flampunkten.
- Bestäm förpackningsgrupp enligt tabellen och väg in eventuella sekundärfaror.
- Hitta rätt post i kapitel 3.2, tabell A. Är ingen namngiven post tillämplig används en samlingsbenämning enligt 2.1.3.
- Dokumentera underlaget, så att klassificeringen går att förklara i efterhand.
Klassificeringen är avsändarens ansvar, och ett fel i det här steget följer med i hela kedjan: märkning, förpackning, transportdokument och undantag. Samma klassificering ligger också till grund för vilken utbildning personalen behöver, vilket jag går igenom i kursen ADR 1.3.
Har ni produkter där flampunkt, kokpunkt eller förpackningsgrupp är oklar, eller vill ni ha hjälp att ta fram ett underlag för klassificeringen? Läs mer om mitt stöd inom farligt gods eller kontakta mig, så tittar jag på produktlistan tillsammans med er.