Farligt avfall är ofta farligt gods också – två regelverk som gäller samtidigt
Spillolja, lösningsmedelsrester och tomma aerosolburkar är avfall som sådant – men så fort de sätts på flak för transport kan de dessutom räknas som farligt gods. Här går jag igenom när båda regelverken gäller samtidigt, vilka lättnader som finns för avfall till återvinning, och vad som krävs utöver ADR-S.
De flesta tillverkande företag har någon form av farligt avfall i verksamheten – spillolja, lösningsmedel, färgrester, förbrukade aerosolburkar, kasserade batterier. Det regleras av avfallslagstiftningen så fort ni bestämt er för att göra er av med det. Men avfallsregelverket och regelverket för farligt gods är två helt oberoende system som ibland gäller parallellt och ibland var för sig, enligt Myndigheten för civilt försvar (MCF). Att avfallet är rätt hanterat enligt avfallsförordningen säger alltså ingenting om huruvida det också måste transporteras enligt ADR-S.
Två skilda bedömningar
Farligt gods är alla ämnen och föremål – avfall inräknat – som uppfyller kriterierna i ADR-S och RID-S för någon av farlighetsklasserna. Farligt avfall är, enligt avfallsdirektivet 2008/98/EG, ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med, och som har minst en av de farliga egenskaper som räknas upp i direktivets bilaga III.
De två bedömningarna sammanfaller inte automatiskt. MCF ger som exempel att visst träavfall klassificeras som farligt avfall men saknar de egenskaper som gör det till farligt gods. Avfall av aceton eller diesel räknas däremot som både farligt avfall och farligt gods, eftersom ämnena vanligtvis uppfyller kriterierna för farligt gods genom sina brandfarliga egenskaper. Allt avfall omfattas i grunden av det generella avfallsregelverket, oavsett klassificering – det som skiljer är om avfallet dessutom räknas som farligt avfall, farligt gods, eller bådadera, och det är då de striktare, ämnesspecifika kraven i respektive regelverk läggs till.
Så tar ni reda på klassificeringen
Ett praktiskt sätt att komma igång är säkerhetsdatabladet för produkten innan den blev avfall. Avsnitt 14, “Transportinformation”, anger vilken klassificering ämnet hade när det fortfarande var en produkt, och finns originalförpackningen kvar går det ofta att läsa av samma information i märkningen. Går det inte att härleda klassificeringen på det sättet kan återvinningsföretag som tar emot avfallet hjälpa till – klassificeringen kan i vissa fall göras utifrån vilken bransch avfallet kommit från och hur det uppstått.
Vad ADR-S kräver när avfallet också är farligt gods
Är avfallet farligt gods gäller ADR-S fullt ut – utbildning, etikettering, märkning, skyltning, utrustning och transportdokumentation, precis som för nytillverkat gods. Det finns dock ett tillägg specifikt för avfall: godsdeklarationen ska kompletteras med uppgiften “AVFALL” eller “WASTE” enligt bestämmelserna i 5.4.1.1.3, så att den som hanterar sändningen ser att det rör sig om avfall och inte om produkten i sitt ursprungliga skick. Tillägget behövs inte om den officiella transportbenämningen redan innehåller ordet “avfall”/“waste”, och det gäller inte radioaktivt avfall i klass 7.
Regelverket innehåller också särskilda bestämmelser för vissa återkommande avfallstyper – bland annat använda aerosolbehållare, använda batterier med syra, färgavfall och använda litiumbatterier har egna särbestämmelser i tabell A. De generella lättnaderna begränsad mängd och värdeberäknad mängd går att använda för avfall precis som för annat farligt gods, om era volymer håller sig inom gränserna.
Egen lättnad för avfall till återvinning
Utöver de generella lättnaderna finns en nationell lättnad i del 16 i bilaga S till ADR-S, som är tänkt just för företag som själva kör sitt farliga avfall till en återvinningscentral, återvinningsanläggning eller miljöstation:
- Kapitel 16.0 tillåter transport av mindre mängder farligt avfall utan att övriga delar av ADR-S behöver följas alls för just den transporten – högst 30 kg bruttovikt per transportenhet, eller 5 kg nettovikt för litiumbatterier. Vissa ämnen som räknas upp i kapitel 16.5 är undantagna från lättnaden och måste ändå transporteras enligt de ordinarie, strängare kraven.
- Kapitel 16.1–16.5 ger lättnader från förpackningskraven för lite större mängder: mindre förpackningar om högst 30 kg bruttovikt behöver inte vara typgodkända, så länge de packas i en typgodkänd ytterförpackning, IBC-behållare eller storförpackning som är godkänd för fast ämne i förpackningsgrupp II. Vätskor ska packas tillsammans med absorberande material som håller kvar eventuellt läckage. Godsdeklarationen ska då kompletteras med texten “Förpackat enligt del 16”, eftersom det annars inte framgår vid en kontroll att förpackningen inte är fullt typprovad för just det här innehållet.
Skillnaden mellan de två är viktig: uppfyller transporten villkoren i kapitel 16.0 behöver ni inte följa några andra bestämmelser i ADR-S för just den transporten. Lättnaden i 16.1–16.5 är snävare – den avser bara förpackningskraven, och övriga krav i ADR-S, som märkning, etikettering och utbildning av den personal som hanterar avfallet, gäller fortfarande när ni packar enligt del 16 för lite större mängder.
Avfallsregelverket gäller parallellt, inte istället
Att avfallet omfattas av en lättnad i ADR-S, eller inte alls räknas som farligt gods, befriar inte från avfallsreglerna. Avfallsförordningen (2020:614) ställer krav på att ni klassificerar avfallet med en avfallskod. Transporterar ni bara ert eget farliga avfall från den egna verksamheten gäller i normalfallet anmälningsplikt hos länsstyrelsen, och tillståndsplikt först om ni transporterar mer än 100 kg eller 100 liter farligt avfall per kalenderår. Tar ni däremot yrkesmässigt hand om transporten av någon annans avfall – till exempel som återvinningsföretag eller åkeri – krävs tillstånd oavsett mängd. Ett transportdokument enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2022:2) ska upprättas tillsammans med den som lämnar avfallet, signeras och följa med fordonet. Den som producerar farligt avfall och den som transporterar det ska dessutom anteckna uppgifter om avfallet och rapportera dem till Naturvårdsverkets avfallsregister, men med olika lagringstid: producentens anteckningar ska sparas i minst tre år, medan transportörens egna anteckningar bara behöver sparas i minst tolv månader. Kör ni bort ert eget avfall är ni båda samtidigt – då gäller båda tidsfristerna parallellt, var och en för sin typ av anteckning. Tillsynen för de nationella avfallstransporterna är delad: är transporten bara anmälningspliktig ligger den löpande tillsynen normalt hos kommunen, medan länsstyrelsen har tillsynen över tillståndspliktiga transporter. Tillsynen över att farligt gods-reglerna följs ligger däremot hos polisen på väg.
Skickas avfallet över en landsgräns tillkommer ytterligare ett regelverk: EU:s förordning om avfallstransporter (EU) 2024/1157, som sedan den 21 maj 2026 har ersatt den tidigare förordningen (EG) 1013/2006 och bygger vidare på samma grund i Baselkonventionen och OECD-avtalet om avfallstransporter. Farligt avfall som transporteras in i eller ut ur Sverige omfattas som huvudregel av anmälningsplikt, och Naturvårdsverket är behörig myndighet för den anmälan. Ett undantag finns i artikel 4.5: sändningar som uttryckligen går till laboratorieanalys eller försöksbehandling, begränsade till den minsta mängd som rimligen behövs för analysen och högst 250 kg, omfattas istället av de allmänna informationskraven i artikel 18, inte av den fullständiga förhandsanmälan.
Checklista
- Klassificera avfallet mot båda regelverken separat. Ett avfallskod enligt avfallsförordningen säger inget om huruvida ADR-S gäller – kontrollera säkerhetsdatabladets avsnitt 14 eller fråga mottagande återvinningsföretag.
- Är det farligt gods – lägg till “AVFALL” eller “WASTE” i godsdeklarationen enligt 5.4.1.1.3, utöver de vanliga uppgifterna. Behövs inte om transportbenämningen redan innehåller ordet, och gäller inte radioaktivt avfall i klass 7.
- Kontrollera om del 16 kan användas när ni själva kör mindre mängder till en återvinningscentral eller miljöstation – klarar transporten kapitel 16.0 fullt ut behöver ni inte följa övriga ADR-S, men utnyttjar ni bara förpackningslättnaden i 16.1–16.5 gäller märkning, etikettering och utbildning fortfarande.
- Kontrollera anmälnings- eller tillståndsplikten hos länsstyrelsen för själva avfallstransporten, oavsett vad ADR-S säger. Kör ni bara eget avfall räcker anmälan till och med 100 kg/100 liter per år, tillstånd krävs för mer än det – tar ni hand om någon annans avfall yrkesmässigt krävs tillstånd oavsett mängd.
- Ha transportdokumentet enligt NFS 2022:2 på plats, signerat och med i fordonet.
- Håll koll på antecknings- och rapporteringsskyldigheten till Naturvårdsverkets avfallsregister – tre år för era anteckningar som producent, tolv månader för de separata anteckningarna som transportör om ni kör bort avfallet själva.
Är ni osäkra på om ert avfall räknas som farligt gods, eller vilken lättnad som passar för era volymer till återvinning – hör av er, så går jag igenom vad just era avfallsströmmar kräver.
Bedömningen av era avfallsströmmar kan jag göra som er säkerhetsrådgivare. Personal som packar och lastar avfallet omfattas av utbildningskravet i kapitel 1.3.
Källor
- MCF: Transport av avfall som är farligt gods och farligt avfall
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall
- Naturvårdsverket: Avfallstransporter inom Sverige
- Naturvårdsverkets föreskrifter om transport av avfall, NFS 2022:2
- Naturvårdsverket: Gränsöverskridande avfallstransporter
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 om transport av avfall
- Avfallsförordning (2020:614), 5 kap.
- Miljötillsynsförordning (2011:13)