Litiumbatterier i ADR-S – vad särbestämmelse 188 undantar, och vad som ändå krävs
Tillverkande företag som skickar verktyg, elektronik eller batteridrivna maskiner skickar ofta också farligt gods, utan att tänka på det som en ADR-S-fråga. Här går jag igenom vad särbestämmelse 188 faktiskt undantar för litium- och natriumjonbatterier, och de krav på förpackning, märkning och hållfasthet som gäller även när undantaget kan användas.
Ett verktyg med ett inbyggt litiumjonbatteri, en reservbatterisats till en maskin, en pallett med batteridrivna komponenter till en kund – det är farligt gods enligt ADR-S, klassificerat under klass 9. Det innebär inte automatiskt godsdeklaration, säkerhetsrådgivare eller orange skyltning: håller sig batteriet inom de gränsvärden och villkor som särbestämmelse 188 (SP 188) sätter upp, gäller den lättnaden istället för de fullständiga bestämmelserna för klass 9. Men “undantag från övriga bestämmelser” betyder inte “inga krav alls” – SP 188 ställer egna, konkreta krav som gäller precis för att undantaget ska få användas.
Vilka batterier omfattas
Särbestämmelse 188 gäller i sin nuvarande lydelse (2025) litiummetallbatterier, litiumjonbatterier och natriumjonbatterier, under förutsättning att de håller sig under bestämda gränsvärden:
- En litiummetallcell eller litiumlegeringscell får innehålla högst 1 g litium, och en litiumjon- eller natriumjoncell får ha en nominell energi på högst 20 Wh.
- Ett litiummetallbatteri eller litiumlegeringsbatteri får innehålla högst 2 g litium totalt, och ett litiumjon- eller natriumjonbatteri får ha en nominell energi på högst 100 Wh. Litiumjon- och natriumjonbatterier som omfattas ska vara märkta med sin nominella energi i wattimmar på ytterhöljet (undantaget litiumjonbatterier tillverkade före den 1 januari 2009).
De här gräns- och märkningsvärdena är utgångspunkten, men de är inte de enda villkoren. SP 188 (c) hänvisar vidare till 2.2.9.1.7.1 (a), (e), (f) och (g) för litiumceller/-batterier respektive 2.2.9.1.7.2 (a), (e) och (f) för natriumjonceller/-batterier – bland annat provning enligt testhandbokens del III, delavsnitt 38.3, och krav kopplade till tillverkningens kvalitetsstyrningsprogram. Alla dessa hänvisade villkor måste vara uppfyllda, inte bara gräns- och märkningsvärdena, för att en sändning ska få gå enligt SP 188.
Vad som ändå krävs
Undantaget gäller “övriga bestämmelser” i ADR/ADR-S – inte SP 188:s egna villkor. Nedan är fem kategorier av krav i SP 188; vilka som är relevanta beror på om cellerna/batterierna är lösa eller inbyggda i utrustning, och märkningskravet har egna undantag:
- Förpackning som förhindrar kortslutning. Är cellerna eller batterierna inte inbyggda i utrustning ska de förpackas i innerförpackningar som helt omsluter dem, skyddade mot kontakt med ledande material i samma förpackning. Innerförpackningarna ska i sin tur ligga i en kraftig ytterförpackning som uppfyller de allmänna förpackningskraven i 4.1.1.1, 4.1.1.2 och 4.1.1.5.
- Skydd mot skador, kortslutning och oavsiktlig aktivering, om batteriet är inbyggt. Är cellerna eller batterierna inbyggda i utrustningen ska de vara skyddade mot skador och kortslutning, och utrustningen ska ha effektiva anordningar mot oavsiktlig aktivering (undantaget anordningar som är avsedda att vara aktiva under transport, till exempel RFID-brickor eller klockor, om de inte kan alstra farlig värme – det undantaget gäller bara kravet på aktiveringsskydd, inte skador, kortslutning eller ytterförpackning). Utrustningen ska dessutom förpackas i en kraftig ytterförpackning – om inte batteriet redan har ett likvärdigt skydd från utrustningen det sitter i.
- Fallprov från 1,2 meter. Om cellerna eller batterierna inte är inbyggda i utrustning ska kollit klara ett fallprov från 1,2 meters höjd i alla orienteringar, utan att cellerna eller batterierna skadas, utan att innehållet förskjuts så att batterierna (eller cellerna) kommer i kontakt med varandra, och utan läckage.
- Märkning av kollit enligt 5.2.1.9. Huvudregeln är att varje kolli ska ha den särskilda märkningen för litium-/natriumjonbatterier. Två undantag finns: kollin som endast innehåller knappcellsbatterier installerade i utrustning (inklusive kretskort), och kollin med högst fyra celler eller högst två batterier installerade i utrustning – det senare undantaget gäller bara när sändningen som helhet består av högst två sådana kollin. Läggs kollin som bär batterimärkningen i en overpack ska märkningen synas utanpå den, eller upprepas där, och overpacken ska då själv märkas med ordet “OVERPACK” med minst 12 mm höga bokstäver. Är samtliga kollin i overpacken sådana som omfattas av något av undantagen ovan finns ingen batterimärkning att visa, och kravet på “OVERPACK” utlöses då inte av den här bestämmelsen.
- Viktgräns på 30 kg bruttovikt per kolli. Gäller när cellerna eller batterierna varken är inbyggda i eller förpackade tillsammans med utrustning.
Det som faktiskt faller bort
Det SP 188 tar bort är kraven i de övriga delarna av ADR/ADR-S för klass 9 – bland annat den fulla uppsättningen förpacknings-, etiketterings- och dokumentationskrav som annars gäller. Eftersom bestämmelsen inte hänvisar till kapitel 5.4 finns det ingen skyldighet att upprätta en godsdeklaration för en sändning som går enligt SP 188. Det gör undantaget påtagligt enklare att använda än en fullständig klass 9-sändning – men de villkorade kraven på förpackning, hållfasthet, märkning och vikt som beskrivs ovan gäller ändå, beroende på hur cellerna eller batterierna är förpackade. Det är inte ett fritt fram.
Praktisk checklista
- Bestäm cellkemi och gränsvärde. Litiummetall räknas i gram litium, litiumjon och natriumjon i wattimmar. Kontrollera båda nivåerna – per cell och per batteri – mot leverantörens dokumentation.
- Kontrollera provningen och de övriga villkoren i 2.2.9.1.7.1/.2. Cellen eller batteriet ska vara av en typ som är provad enligt testhandbokens del III, delavsnitt 38.3. SP 188 (c) hänvisar också vidare till krav om bland annat tillverkningens kvalitetsstyrningsprogram – fråga leverantören om provningssammanfattning och dokumentation som visar att de hänvisade villkoren är uppfyllda, inte bara volymgränserna.
- Bygg förpackningen efter om batteriet är inbyggt eller löst, och testa den. Löst batteri: omslutande innerförpackning som skyddar mot kortslutning (även mot kontakt med annat ledande material i förpackningen), plus kraftig ytterförpackning – och kollit ska klara fallprovet från 1,2 meter utan skador, kontakt mellan batterierna (eller cellerna) eller läckage. Inbyggt batteri: skydd mot skador och kortslutning, plus aktiveringsskydd om inte utrustningen är avsedd att vara aktiv under transport och inte kan alstra farlig värme (t.ex. RFID-brickor, klockor). Ytterförpackning krävs, om inte utrustningen redan ger batteriet likvärdigt skydd.
- Kontrollera märkningsundantagen innan ni skippar märkningen. Två separata undantag: (a) kollit innehåller endast knappcellsbatterier installerade i utrustning, oavsett antal kollin i sändningen, eller (b) kollit har högst fyra installerade celler eller två installerade batterier (även andra typer än knappceller) och hela sändningen består av högst två sådana kollin. Utanför båda dessa krävs den vanliga batterimärkningen.
- Håll koll på overpack. Samlas märkningspliktiga kollin i en overpack ska batterimärkningen synas, eller upprepas, och overpacken märkas “OVERPACK”. Är alla kollin i overpacken undantagna från märkning enligt punkt 4 ovan, gäller inte det kravet.
- Väg kollit. 30 kg bruttovikt är en hård gräns för icke inbyggda och icke utrustningsförpackade celler och batterier.
Är ni osäkra på om era batteridrivna produkter faktiskt håller sig inom SP 188, eller vad som gäller när ett batteri ligger precis vid gränsvärdet – hör av er, så går jag igenom er faktiska produkt och förpackning mot bestämmelsen.
Bedömningen av om era produkter och förpackningar håller sig inom särbestämmelse 188 kan jag göra inom min rådgivning om farligt gods.
Vill du utbilda dem som packar och skickar batterierna går min kurs Transport av litiumbatterier igenom särbestämmelse 188 steg för steg, med övningar i förpackning och märkning.