Hoppa till innehåll
ADR-S 5.2

Märkning och etikettering av kollin med farligt gods – vad UN-numret och etiketterna faktiskt visar

En UN-märkt förpackning och en varningsetikett ser lika viktiga ut på ett kolli, men de svarar på olika frågor och regleras i olika delavsnitt. Här går jag igenom vad märkningen enligt ADR-S 5.2.1 respektive etiketteringen enligt 5.2.2 faktiskt kräver, hur miljöfarlighetsmärket skiljer sig från de vanliga faroetiketterna, och när riktningspilar krävs.

Jag har tidigare gått igenom vad UN-godkännandet av själva förpackningen täcker och vad det inte täcker. Nästa steg, när förpackningen väl är rätt, är det som ska stå och synas på utsidan av kollit. Det regleras i ett eget kapitel, ADR-S 5.2, och kapitlet delar upp kravet i två delar som lätt blandas ihop: märkning i 5.2.1 och etikettering i 5.2.2. De är inte samma sak, och ett kolli som bara uppfyller det ena är inte korrekt.

Märkning: UN-numret ska stå på kollit

Enligt 5.2.1.1 ska varje kolli, om inget annat föreskrivs, förses tydligt och varaktigt med godsets UN-nummer föregånget av bokstäverna “UN”. Det är märkningen, inte etiketteringen, som pekar ut vilken transportpost i tabell A godset hör till – men UN-numret ensamt identifierar inte alltid exakt vilket ämne det rör sig om, eftersom generiska och N.O.S.-benämningar kan omfatta flera olika ämnen eller blandningar under samma nummer.

Storleken på siffrorna är reglerad:

  • Minst 12 mm höga som huvudregel.
  • Minst 6 mm för förpackningar med en kapacitet på högst 30 liter eller en nettovikt på högst 30 kg, samt för gasflaskor med en vattenvolym på högst 60 liter.
  • “Lämplig storlek” för förpackningar med en kapacitet på högst 5 liter eller en nettovikt på högst 5 kg.

Märkningen ska enligt 5.2.1.2 vara väl synlig och läsbar, och den ska tåla väderpåfrestningar utan att funktionen påverkas nämnvärt – en UN-märkning som bleknar bort eller sitter löst räknas inte som uppfylld.

Etikettering: faroetiketten visar vilken typ av fara

Etiketteringen i 5.2.2 svarar på en annan fråga: vilken typ av fara ämnet innebär. Enligt 5.2.2.1.1 ska de etiketter som anges i kolumn 5 i kapitel 3.2 tabell A sättas fast på kollit, om inte en särbestämmelse i kolumn 6 säger något annat. Det är alltså tabellposten för just ert ämne som avgör vilka etiketter som krävs – inte en allmän bedömning av vad som “verkar farligt”.

Etiketterna ska enligt 5.2.2.2.1.1.2:

  • Ha formen av en kvadrat vinklad 45 grader (diamantformad).
  • Ha en minsta dimension på 100 mm × 100 mm.
  • Vara försedda med en linje som löper parallellt med och cirka 5 mm innanför ytterkanten.

Om kollits storlek kräver det får dimensionerna minskas proportionellt enligt 5.2.2.2.1.1.3, förutsatt att symboler och andra delar i etiketten förblir tydligt synliga.

Placeringen är också reglerad, i 5.2.2.1.6: etiketterna ska sitta på samma sida av kollit om dimensionerna medger det, de får inte täckas eller skymmas av någon del av förpackningen eller av en annan etikett eller märkning, och om mer än en etikett krävs ska de placeras intill varandra. Är kollit för litet eller oregelbundet format för att etiketten ska kunna fästas på ett tillfredsställande sätt, får den i stället fästas med snöre eller på annat lämpligt sätt.

Miljöfarliga ämnen: ett eget märke, inte en etikett bland de andra

Ämnen som uppfyller kriterierna för miljöfarlighet i 2.2.9.1.10 ska enligt 5.2.1.8.1 dessutom vara märkta med det särskilda märket för miljöfarliga ämnen – symbolen med fisk och träd, diamantformad och enligt 5.2.1.8.3 med en minsta dimension på 100 mm × 100 mm, som dock får minskas proportionellt om kollits storlek kräver det, förutsatt att märket förblir tydligt synligt. Det räknas tekniskt som en märkning snarare än en etikett, och enligt 5.2.1.8.2 ska den placeras intill UN-märkningen enligt 5.2.1.1 och uppfylla samma krav på läsbarhet och väderbeständighet (5.2.1.2) och på märkning av två motstående sidor för stora IBC-behållare och storförpackningar (5.2.1.4). Utöver detta gäller, enligt anmärkningen till 5.2.1.8.3, även etiketteringsbestämmelserna i 5.2.2.

Kravet har ett undantag i 5.2.1.8.1: enkelförpackningar och innerförpackningar i sammansatta förpackningar behöver inte ha miljöfarlighetsmärket om de innehåller högst 5 liter vätska eller högst 5 kg av ett fast ämne. Många produkter i mindre konsumentförpackning hamnar därför under gränsen, medan samma ämne i en större dunk eller back ska märkas.

Riktningspilar när innehållet är flytande

Vissa kollin ska enligt 5.2.1.10.1 dessutom förses med riktningspilar som visar rätt orientering:

  • Sammansatta förpackningar med innerförpackningar som innehåller vätskor.
  • Enkelförpackningar utrustade med luftningsanordningar.
  • Slutna eller öppna kryokärl för kylda kondenserade gaser.
  • Maskiner eller utrustning som innehåller flytande farligt gods, när det är nödvändigt att säkerställa att vätskan hålls kvar.

Pilarna ska sitta på två motsatta sidor av kollit med spetsen uppåt, vara rektangulära och tillräckligt stora för att synas tydligt i förhållande till kollits storlek.

5.2.1.10.2 undantar flera vanliga fall från kravet, bland annat ytterförpackningar som innehåller tryckkärl (utom kryokärl), ytterförpackningar där varje innerförpackning rymmer högst 120 ml och det finns en tillräcklig mängd absorberande material mellan inner- och ytterförpackningarna för att uppta hela vätskeinnehållet, samt ytterförpackningar med lufttätt förslutna innerförpackningar på högst 500 ml vardera. En vanlig aerosolburk i en tät ytterförpackning kräver alltså normalt inga riktningspilar, medan en dunk med lösningsmedel i en kartong gör det.

Var det praktiskt landar

För ett tillverkande företag som skickar farligt gods själva löser det sig sällan genom att gissa. Tabell A i kapitel 3.2 pekar ut exakt vilka etiketter som gäller för ert ämnes UN-nummer och förpackningsgrupp, och det är den posten – inte en allmän bedömning av innehållet – som avgör vad kollit ska förses med utöver UN-märkningen. Är ni osäkra på vilka etiketter som hör till ert ämne är det där kontrollen ska göras, inte på känsla.

Behöver du hjälp att gå igenom märkningen för era egna sändningar utifrån vad ni faktiskt skickar, hör gärna av dig.

Märkningen av era sändningar kan jag gå igenom som er säkerhetsrådgivare. De som märker kollin ska ha utbildning enligt kapitel 1.3, som ADR 1.3-kursen online svarar mot.