Hoppa till innehåll
MSBFS 2015:9, 4 §

Säkerhetsrådgivarens årsrapport – vad kravet faktiskt innebär i praktiken

Att utse en säkerhetsrådgivare är bara halva jobbet. Varje år ska rådgivaren också upprätta en rapport till verksamhetsledningen om arbetet med farligt gods – ett krav som ofta glöms bort i vardagen, men som ska kunna visas upp vid en tillsyn.

Det är lätt att göra det första steget rätt – utse och anmäla en säkerhetsrådgivare – och sedan låta den återkommande uppgift som egentligen ska hålla arbetet levande, årsrapporten, bli liggande. Det märks först den dag Myndigheten för civilt försvar frågar efter den.

Var kravet står

Skyldigheten att ha en säkerhetsrådgivare finns i 11 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Rådgivarens konkreta uppgifter preciseras i Myndigheten för civilt försvars föreskrifter MSBFS 2015:9. Enligt 4 § ska rådgivaren bland annat se till att bestämmelserna om farligt gods följs, ge verksamheten råd om hur de ska tillämpas – och upprätta en årsrapport till verksamhetsledningen om verksamheten avseende transport av farligt gods.

Rapporten ska enligt samma paragraf arkiveras i fem år och på begäran visas upp för Myndigheten för civilt försvar. Den skickas alltså inte in rutinmässigt någonstans. Det är precis det som gör den lätt att glömma – ingenting knackar på och påminner om den, förrän en tillsyn gör det.

Vem som bär ansvaret

Rådgivaren skriver rapporten, men den riktar sig till verksamhetsledningen, och det är ledningen som enligt 11 § bär det yttersta ansvaret för att skador i samband med transporterna förebyggs. Rådgivaren ger underlaget – ledningen är mottagare och ska kunna agera på det. En årsrapport som bara arkiveras utan att någon i ledningen har sett den fyller inte den funktionen föreskriften är ute efter.

Vad rapporten rimligen bör spegla

MSBFS 2015:9 pekar inte ut en fast mall för innehållet, men rådgivarens övriga uppgifter enligt 5 § ger en naturlig utgångspunkt för vad som bör redovisas: hur långt arbetet har kommit med rutiner för riskidentifiering, utrustning, utbildning av personal, nödlägesberedskap, bedömning av leverantörer, instruktioner till de som hanterar godset samt kontroll av transporthandlingar och lastning. Rådgivaren är dessutom skyldig enligt 6 § att rapportera till ledningen när en olycka inträffat där det farliga godset medfört skada på liv, hälsa, miljö eller egendom, samt allvarliga tillbud till sådana olyckor – även det hör naturligt hemma i en sammanställning av årets arbete, inte bara som enskilda händelserapporter i stunden.

En rapport som redovisar status inom dessa områden, vad som fortfarande saknas och vilka olyckor eller tillbud som inträffat ger ledningen något att faktiskt fatta beslut utifrån. En rapport som bara konstaterar att “verksamheten har fortsatt transportera farligt gods under året” gör det inte, även om den formellt existerar.

Anmälan är ett separat krav

Innan rådgivaren hinner skriva någon rapport alls ska ni enligt 9 § redan ha anmält till Myndigheten för civilt försvar vem som är utsedd säkerhetsrådgivare. Det är ett eget krav, skilt från årsrapporten, men de två hänger ihop: myndigheten vet vem som formellt bär rollen, och den personen är i sin tur skyldig att upprätta, arkivera och på begäran visa upp rapporten om verksamhetens arbete med farligt gods.

Har ni en säkerhetsrådgivare utsedd men är osäkra på om årsrapporten skulle hålla för en tillsyn i dag – hör av er, så går jag igenom vad som saknas.

Årsrapporten är en del av det uppdrag jag erbjuder som säkerhetsrådgivare, tillsammans med granskning av rutiner och löpande rådgivning.