Hoppa till innehåll
ADR-S 1.8.3.3

Säkerhetsrådgivarens uppgifter i ADR-S 1.8.3.3 – vad rådgivaren ska göra, och vad som är ditt ansvar

Kravet på säkerhetsrådgivare är välkänt, men vad rådgivaren faktiskt ska göra är ofta oklart. Bestämmelsen i ADR-S 1.8.3.3 listar uppgifterna – och visar var gränsen går mot företagsledningens eget ansvar.

Företag som sänder eller transporterar farligt gods på väg, eller förpackar, fyller, lastar eller lossar i samband med sådan transport, ska utse en eller flera säkerhetsrådgivare (ADR-S 1.8.3.1). Det går att läsa mer om när kravet gäller i min artikel om undantagen. Här handlar det om nästa fråga: vad ska rådgivaren egentligen göra?

Huvuduppgiften: rutiner under företagsledarens ansvar

Enligt 1.8.3.3 är säkerhetsrådgivarens huvuduppgift att, under företagsledarens ansvar och inom ramen för företagets verksamhet, ta fram metoder och rutiner som underlättar att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser och på ett ur säkerhetssynpunkt optimalt sätt.

Notera att ansvaret ligger kvar hos företagsledaren – rådgivaren ersätter inte ledningen. Uppdraget är bredare än att bara skriva rutiner: det omfattar också att se till att bestämmelserna iakttas, alltså att följa upp efterlevnaden, och att ge råd.

De tre grunduppgifterna

Bestämmelsen anger att uppgifterna i synnerhet omfattar att:

  1. se till att bestämmelserna för transport av farligt gods iakttas,
  2. ge råd till företaget vid aktiviteter som rör transport av farligt gods,
  3. upprätta en årsrapport till företagsledningen (eller i förekommande fall en lokal myndighet) om verksamheten. Rapporten ska arkiveras i fem år och på begäran visas upp för nationell myndighet.

Områden rådgivaren särskilt ska kontrollera

Utöver detta räknar 1.8.3.3 upp rutiner och metoder som ingår i kontrollen, med avseende på den verksamhet som är aktuell i just ditt företag. Med mina ord:

  • hur godset identifieras och att reglerna för identifiering följs,
  • hur transportmedel anskaffas, så att de särskilda kraven för det aktuella godset beaktas,
  • hur utrustning som används vid transport, förpackning, fyllning, lastning och lossning kontrolleras,
  • utbildning av berörda medarbetare, inklusive utbildning om regeländringar, och att utbildningen registreras i personalakten,
  • omedelbara åtgärder vid olyckor och tillbud,
  • undersökning och vid behov rapportering av olyckor, tillbud och svåra regelöverträdelser,
  • åtgärder för att förhindra att de upprepas,
  • hänsyn till regelverket när underleverantörer och andra tredje parter väljs och används,
  • att personal som utför arbetet har utförliga arbetsbeskrivningar och instruktioner,
  • åtgärder för att öka medvetenheten om farorna,
  • att handlingar och säkerhetsutrustning som krävs finns med i transportmedlet och uppfyller bestämmelserna,
  • att reglerna för förpackning, fyllning, lastning och lossning följs,
  • att det finns en skyddsplan enligt 1.10.3.2. Kravet på skyddsplan gäller bara de som är delaktiga i transport av gods med hög riskpotential enligt 1.10.3.1 (och 1.4.2–1.4.3), inte alla verksamheter.

Notera att listan avgränsas till “den berörda verksamheten”. Ett företag som bara lastar och inte själv kör behöver inte rutiner för fordonsanskaffning på samma sätt som en åkare – men det är rådgivarens uppgift att bedöma vad som är relevant, och det är ett bra skäl att dokumentera bedömningen.

Vem kan vara säkerhetsrådgivare?

Enligt 1.8.3.4 kan funktionen innehas av företagsledaren, av en person med andra uppgifter i företaget eller av en person utanför företaget – så länge personen faktiskt har möjlighet att fullgöra uppgifterna. Rådgivaren ska ha ett giltigt intyg för vägtransport (1.8.3.7). ADR-S 1.8.3.5 kräver att namnet lämnas på begäran. Utöver det följer det av 9 § MSBFS 2015:9 att den som ska ha säkerhetsrådgivare omgående ska meddela MCF vem eller vilka som utsetts, på det sätt myndigheten anvisar – du ska alltså inte vänta på att bli tillfrågad.

Efter en olycka som orsakat skada på människor, egendom eller miljö ska rådgivaren, när alla relevanta uppgifter inhämtats, se till att en olycksrapport upprättas till företagsledningen eller i förekommande fall en lokal myndighet (1.8.3.6). Den ersätter inte de rapporter företagsledningen själv ska göra enligt andra regler. För svensk verksamhet gäller dessutom enligt 6 § MSBFS 2015:9 att även allvarliga tillbud till sådana olyckor ska rapporteras till verksamhetsledningen.

Fotnoten i ADR-S 1.8.3 hänvisar till föreskrifterna om säkerhetsrådgivare (MSBFS 2015:9) “eller författning som har trätt i dess ställe”. Kontrollera därför alltid vilken författning som gäller när du läser detaljerna om intyg och examination.

Praktiskt: så gör du uppgifterna användbara

  • Gör uppräkningen till en rutinkarta. Gå igenom de tretton områdena ovan och notera för varje: gäller det oss, vem äger rutinen, var finns den dokumenterad.
  • Skilj på råd och beslut. Rådgivaren föreslår och kontrollerar. Ledningen beslutar och ansvarar.
  • Planera in årsrapporten. Den ska finnas, vara arkiverad i fem år och kunna visas upp.
  • Ge rådgivaren mandat. En rådgivare som inte får tillgång till underlag, platser och personal kan inte fullgöra uppgifterna – och då uppfylls inte kravet på “faktisk möjlighet” i 1.8.3.4.

Vill du gå igenom rutinkartan för ditt företag eller få en bedömning av om dina säkerhetsrådgivaruppgifter täcks? Hör av dig, så tittar jag på det tillsammans med dig.

Uppgifterna i 1.8.3.3 är vad jag tar mig an när jag är er externa säkerhetsrådgivare: årsrapport, granskning av rutiner och löpande rådgivning.