Hoppa till innehåll
Lag (2006:263) 12–16 §§

Tillsyn och påföljder vid transport av farligt gods – vad lagen säger

Reglerna om farligt gods följs upp genom tillsyn, och brister kan leda till föreläggande, stoppad transport eller straff. Här är en genomgång av vad lagen (2006:263) faktiskt anger – och vad företaget kan göra i förväg.

Det mesta som skrivs om farligt gods handlar om vad som ska göras: klassificera, förpacka, märka, dokumentera. Mindre ofta beskrivs vad som händer när något inte stämmer. Sanktionerna finns i lagen (2006:263) om transport av farligt gods, och de är värda att känna till även om man aldrig haft en anmärkning.

Tillsyn

Enligt 12 § ska de myndigheter som regeringen bestämmer genom tillsyn kontrollera att lagen följs. Enligt 13 § har tillsynsmyndigheten vid tillsynen rätt till tillträde till områden, lokaler och transportmedel som berörs. Tillsyn kan alltså ske på plats hos den som lämnar, lastar eller transporterar farligt gods, inte bara vid vägkanten. Vilka myndigheter som ansvarar för vad, och hur, följer av förordningen som regeringen beslutat med stöd av lagen; den bör kontrolleras innan man hänvisar till en viss myndighet i ett enskilt fall.

Föreläggande och förbud

Enligt 14 § får tillsynsmyndigheten meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den ska följas. Besluten får förenas med vite. I praktiken innebär det att en brist kan följas av ett krav på åtgärd inom viss tid, och att kravet kan stärkas ekonomiskt om det inte följs.

Stoppad transport

Enligt 15 § får en polisman hindra fortsatt transport på väg om transporten sker i strid mot lagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada. Det är alltså inte varje avvikelse som ger rätt att stoppa en transport – bestämmelsen kräver en påtaglig skaderisk. Hamnar har en motsvarande regel för tjänstemän vid tillsynsmyndigheten. För ett företag är poängen ändå tydlig: en försändelse med allvarliga brister, till exempel i förpackning eller lastsäkring, kan bli stående tills felet är åtgärdat, med följdkostnader för kund och transportör.

Straff

Straffbestämmelsen i 16 § är uppdelad. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 2 § första stycket kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Den bestämmelsen gäller skyldigheten att vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra och begränsa skador på liv, hälsa, miljö eller egendom på grund av godsets farliga egenskaper.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § andra stycket – att farligt gods endast får transporteras på de villkor och under de förutsättningar som anges i lagen och föreskrifterna – kan dömas till böter, men bara om ansvar inte kan dömas ut enligt första stycket och överträdelsen avser någon annan föreskrift än 2 § första stycket. Är brottet med hänsyn till skaderisken och övriga omständigheter att anse som ringa döms penningböter ut. Paragrafen innehåller också undantag, bland annat för vissa gärningar av säkerhetsrådgivare och för gärningar som har strängare straff i brottsbalken eller miljöbalken.

Enligt förarbetena (prop. 2005/06:51, författningskommentaren till 16 §) är en förutsättning för straffbarhet enligt 2 § andra stycket att transporten av godset har påbörjats. Det avgörande är vad lagen räknar som transport. Enligt 3 § omfattar transport inte bara förflyttningen med transportmedel utan också sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering av godset som utgör ett led i förflyttningen. Transporten kan alltså vara påbörjad redan under lastningen, före avgång, och gränsen mot rena förberedelser måste bedömas i det enskilda fallet. En brist som upptäcks i förväg är i alla fall det billigaste tillfället att åtgärda den.

Jag återger inte alla förutsättningar här. Om en konkret brist kan vara straffbar ska 16 § och förarbetena läsas i sin helhet, eller bedömningen göras av en jurist.

Överklagande

Enligt 17 § får myndighetsbeslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol, med de begränsningar som lagen anger.

Vad som minskar risken i praktiken

Lagen gäller alla transportslag, men detaljreglerna skiljer sig åt. Rådena nedan utgår från vägtransport, där ADR-S (föreskrifterna för väg och terräng) är tillämpliga; vid transport på järnväg, till sjöss eller med flyg gäller andra regelverk, och rollerna och utbildningskraven måste då kontrolleras där. Det som i praktiken avgör är rutinerna i vardagen:

  • Tydlig ansvarsfördelning. Skriv ned vem i verksamheten som klassificerar, förpackar, märker och upprättar transportdokument. ADR-S 1.4 beskriver skyldigheterna per roll.
  • Kontroll före avgång. En enkel checklista vid utlämning av gods – dokument, märkning, förpackning, lastsäkring – fångar de vanligaste bristerna.
  • Dokumenterad utbildning. Vid vägtransport ska personal med uppgifter enligt ADR-S kapitel 1.3 ha utbildning, och enligt ADR-S 1.3.3 ska arbetsgivaren förvara dokumentationen och på begäran göra den tillgänglig för den anställde eller behörig myndighet.
  • Säkerhetsrådgivare. Om kravet på säkerhetsrådgivare gäller verksamheten är rådgivarens årsrapport och interna kontroller ett naturligt stöd.

Vill ni veta om era rutiner skulle hålla vid en tillsyn kan jag granska dem som er säkerhetsrådgivare. Utbildning av personalen enligt kapitel 1.3 kan ni ordna med ADR 1.3-kursen online.

Källor

  • Lag (2006:263) om transport av farligt gods, Riksdagens författningssamling.
  • Prop. 2005/06:51 Transport av farligt gods, författningskommentaren till 16 §.

Jag går gärna igenom dina rutiner för utlämning av farligt gods och ser var en kontroll före avgång skulle göra störst nytta – hör av dig så tar jag en första genomgång.