Hoppa till innehåll
ADR-S 3.4

Begränsad mängd (LQ) i ADR-S – gränser, märkning och vad som ändå krävs

Begränsad mängd, LQ, är den lättnad flest tillverkande företag möter i vardagen – produkter i konsumentförpackning som skickas i mindre volymer. Här går jag igenom gränserna per kolli, märkningskravet, vad som fortfarande gäller och när fordonet måste märkas.

Begränsad mängd, förkortat LQ efter engelskans limited quantity, är ett villkorat undantag som regleras i ett eget kapitel i ADR-S. Undantaget befriar från de flesta – men inte alla – av de bestämmelser som annars gäller för farligt gods, och vilka krav som ändå kvarstår framgår av kapitel 3.4 självt. Det gör LQ till en egen regelväg, skild från till exempel värdeberäknad mängd, och den passar särskilt bra för produkter som redan säljs i konsumentförpackning: rengöringsmedel, färg, aerosoler, batterier och liknande.

Gränser per innerförpackning och per kolli

Hur mycket av ett visst ämne som får ingå per innerförpackning är inte en generell siffra – den anges ämne för ämne, i kolumn 7a i tabell A i bilaga A till ADR-S. Två ämnen i samma klass kan alltså ha helt olika LQ-gränser beroende på förpackningsgrupp och egenskaper.

Det som däremot är generellt är taket för hela kollit:

  • Högst 30 kg bruttovikt för en sammansatt förpackning (innerförpackningar samlade i en ytterförpackning).
  • Högst 20 kg bruttovikt för en bricka med innerförpackningar som hålls samman med krymp- eller sträckfilm.

Gränsen på 30 respektive 20 kg är absolut. Den går inte att kombinera bort genom att fördela vikten på fler innerförpackningar.

Märkning av kollit

Varje ytterförpackning eller bricka som innehåller gods enligt LQ ska märkas med LQ-märket: en fyrkant ställd på högkant (diamantform), med svart övre och undre trekant och en vit eller på annat sätt kontrasterande mittyta.

Normal minsta storlek är 100 × 100 mm med minst 2 mm linjebredd. Är kollit för litet för att rymma det, får märket minskas till som minst 50 × 50 mm med minst 1 mm linjebredd – förutsatt att det fortfarande syns tydligt. Det är den här märkningen, inte fullstora faroetiketter, som ska sitta på kollit när sändningen går som LQ.

Vad som fortfarande krävs

Kapitel 3.4 är en lättnad från flera – men inte alla – krav i övriga ADR-S. Det som normalt fortfarande gäller:

  • 1.3-utbildning. Personal som klassificerar, förpackar eller märker godset ska fortfarande vara utbildad enligt kapitel 1.3, precis som vid all annan hantering av farligt gods. Jag går igenom det kravet i artikeln om 1.3-utbildning.
  • Rätt klassificering och godkänd förpackning. Att godset är rätt identifierat och att innerförpackningen är av god kvalitet är avsändarens ansvar, även om kollit inte behöver vara typgodkänt på samma sätt som vid full ADR-transport.
  • Information till transportören. Innan transporten påbörjas ska ni informera transportören, i spårbar form, om den sammanlagda bruttovikten av kollin med LQ-gods på transportenheten – det är en aktiv skyldighet, inte bara något ni ska kunna ta fram om det efterfrågas.

Det som normalt faller bort: föraren behöver inte ADR-intyg enligt kapitel 8.2, och fordonet behöver varken orangefärgade skyltar eller den utrustning som annars krävs vid full ADR-transport – förutsatt att inget annat gods på samma fordon för med sig de kraven.

När fordonet ändå ska märkas

De flesta LQ-sändningar från ett tillverkande företag är för små för att någonsin utlösa fordonsmärkning. Men gränsen finns, och den är viktig att känna till om volymerna växer:

En transportenhet med en högsta tillåten totalvikt över 12 ton, som transporterar gods förpackat som begränsad mängd, ska normalt märkas fram och bak med LQ-märket i minst 250 × 250 mm. Det kravet gäller dock inte om den sammanlagda bruttovikten av LQ-godset på transportenheten inte överstiger 8 ton. Det är alltså två villkor som båda ska vara uppfyllda samtidigt – fordonets tillåtna totalvikt och den faktiska mängden LQ-gods – innan märkningskravet slår till.

Begränsad mängd är inte samma sak som värdeberäknad mängd

Det är lätt att blanda ihop LQ med värdeberäknad mängd enligt 1.1.3.6 – båda är lättnader som tillverkande företag ofta möter, men de fungerar helt olika:

Begränsad mängd (LQ) Värdeberäknad mängd (1.1.3.6)
Regelplats Eget kapitel, 3.4 Undantag inom 1.1.3
Gräns Per innerförpackning (ämnesspecifik) och per kolli (30/20 kg) Poängsumma per transportenhet, max 1000
Märkning av kolli LQ-märket, diamantform Ordinarie faroetiketter
Räknas de ihop? Nej – LQ-gods räknas inte in i 1000-poängssumman –

Just att LQ-gods inte räknas in i poängsumman för värdeberäknad mängd gör att de två går att kombinera på samma transportenhet, om det är praktiskt fördelaktigt: en del av sortimentet som LQ, en annan del inom 1000 poäng.

Praktiskt för er som skickar konsumentförpackade produkter

En bra utgångspunkt, inte en fullständig kontroll, är att gå igenom fyra saker innan en sändning går ut: att varje innerförpackning håller sig under den ämnesspecifika LQ-gränsen i tabell A, att kollits totalvikt håller sig under 30 respektive 20 kg, att LQ-märket sitter synligt på varje kolli eller bricka, och att transportören har informerats om den sammanlagda bruttovikten innan transporten startar. Därutöver gäller fortfarande tillämpliga krav på förpackningens konstruktion, kvalitet, kemiska kompatibilitet och förslutning, liksom regler om hantering, orientering och eventuell overpack – den fullständiga bilden av vad som krävs för en specifik sändning finns i kapitel 3.4 och i respektive förpacknings- och kompatibilitetsbestämmelser.

Vill ni se hur ett specifikt UN-nummer bedöms, inklusive om LQ är en möjlig väg för just det ämnet, kan min sändningsguide vara en bra utgångspunkt – den visar vilka regelvägar som kan vara möjliga utifrån vad ni faktiskt ska skicka. Är ni osäkra på om er verksamhet dessutom omfattas av kravet på säkerhetsrådgivare, oavsett att sändningarna går som LQ, går jag igenom det i artikeln om säkerhetsrådgivare. Vill ni ha en genomgång av era sändningar kan jag göra den som er säkerhetsrådgivare.

Källor