Hoppa till innehåll
ADR-S 1.1.3.5

Tömda, ej rengjorda förpackningar med farligt gods – när upphör ADR-S:s krav att gälla?

En tom förpackning eller tank känns avklarad, men ADR-S ser ofta annorlunda på saken. Här går jag igenom när en tömd, ej rengjord förpackning verkligen undantas från ADR-S:s krav, vad som gäller för märkning och godsdeklaration så länge den inte gör det, och varför tömda, ej rengjorda förpackningar ändå kan påverka en poängberäkning enligt värdeberäknad mängd.

Ett tillverkande företag som tar emot råvaror i fat eller IBC-behållare skickar ofta tillbaka den tömda förpackningen till leverantören, eller kör en egen tank i retur efter lossning. Det ligger nära till hands att anta att en tom behållare är en tom behållare – inget kvar att transportera, inget kvar att reglera. ADR-S gör inte den bedömningen automatiskt. En förpackning eller tank som har innehållit farligt gods fortsätter att omfattas av ADR-S:s krav tills ett bestämt villkor är uppfyllt, och det är lätt att missa just det steget när uppmärksamheten redan har flyttat vidare till nästa leverans.

Grundregeln: tömd betyder inte automatiskt fri från ADR-S

Tömda, ej rengjorda förpackningar ska märkas och etiketteras på exakt samma sätt som om de fortfarande vore fyllda. Detsamma gäller tömda, ej rengjorda tankar, fordon och containrar för tank- eller bulktransport: de ska ha kvar samma storetiketter, orangefärgade skyltar och övrig märkning som vid en fylld transport. Det är avsändaren som ska försäkra sig om att tömda, ej rengjorda tankar, fordon och containrar är korrekt märkta och etiketterade – samma ansvar som gäller för godset i övrigt, och en av de punkter jag tidigare gått igenom under avsändarens skyldigheter. Klass 7, radioaktiva ämnen, har genomgående egna regler för märkning och godsdeklaration och tas inte upp här, förutom i samband med värdeberäknad mängd längre ner. Det finns också särskilda undantag för specifika returändamål, till exempel gasflaskor som skickas för återfyllning, kontroll, ny etikettering eller bortskaffande – sådana specialfall täcker den här artikeln inte.

Undantaget i ADR-S 1.1.3.5

Ett undantag finns i ADR-S/RID-S 1.1.3.5: har lämpliga åtgärder vidtagits för att undanröja all fara omfattas en tömd, ej rengjord förpackning som innehållit ämnen i klasserna 2, 3, 4.1, 5.1, 6.1, 8 och 9 inte längre av ADR-S:s övriga krav. Det avgörande är alltså resultatet – att faran faktiskt är undanröjd – inte metoden, och undantaget handlar om ADR-S:s krav specifikt, inte om hur förpackningen eller resterna klassificeras i andra sammanhang. I praktiken är rengöring oftast det som krävs för att uppnå det, men det är inte rengöringen i sig som är det rättsliga villkoret. Kan det inte visas att faran är undanröjd gäller kraven på märkning och etikettering som om förpackningen fortfarande innehöll det ursprungliga godset. Detsamma gäller i grunden godsdeklarationen, men med ett tillägg – vilket jag beskriver i nästa avsnitt.

Godsdeklarationen ser annorlunda ut

En tömd, ej rengjord förpackning eller tank som fortfarande omfattas av ADR-S:s krav ska följas av en godsdeklaration. Normalt behålls den vanliga varubeskrivningen och den föreskrivna ordningsföljden, men den kompletteras med en uppgift om att förpackningen är tom och ej rengjord (5.4.1.1.6.1) – det är alltså ett tillägg, inte en helt egen uppställning. En förenkling finns också, som istället ersätter uppgifterna med en egen, sammanfattande beteckning (5.4.1.1.6.2). Ett undantag är värt att nämna särskilt: returneras förpackningen eller tanken till den ursprungliga avsändaren, och gäller det rester av farligt gods i någon annan klass än klass 7, finns en egen lättnad i 5.4.1.1.6.2.3. Den tillåter att godsdeklarationen från den fyllda leveransen återanvänds – med mängdangivelsen borttagen och ersatt av den föreskrivna beteckningen för en sådan retur, inte en fritt formulerad motsvarighet. Lättnaden gäller alltså bara just den kombinationen: retur till avsändaren, och inte klass 7. Går sändningen till en annan mottagare gäller istället de ordinarie reglerna i 5.4.1.1.6.1 eller .2; klass 7 har genomgående sina egna dokumentationsregler, oavsett mottagare, som jag inte går in på här.

Kopplingen till värdeberäknad mängd

Jag har tidigare gått igenom poängberäkningen för värdeberäknad mängd enligt ADR-S 1.1.3.6, och tömda, ej rengjorda förpackningar har en egen plats i den tabellen. De allra flesta hamnar i transportkategori 4 – katalogens samlingskategori utan någon övre mängdbegränsning – oavsett vilken transportkategori det ursprungliga ämnet tillhörde. Undantaget är förpackningar som innehållit ämnen i transportkategori 0: dessa är uteslutna från värdeberäknad mängd även tömda och ej rengjorda, med ett enda specifikt undantag för förpackningar klassificerade som UN 2908. Har verksamheten byggt sin poängberäkning på enbart fyllda kollin är det värt att kontrollera att även returflödet av tömda förpackningar är rätt hanterat, snarare än att förutsätta att de faller utanför beräkningen helt.

Vad jag skulle kontrollera

Har verksamheten ett återkommande flöde av tömda förpackningar eller tankar – returer till en leverantör, egna tankbilar som körs tomma efter lossning – är det tre saker jag skulle stämma av: att förpackningars märkning och etikettering hålls kvar tills undantaget i 1.1.3.5 faktiskt är uppfyllt (tankar och fordon följer sina egna regler för tömda, ej rengjorda inneslutningar, inte 1.1.3.5), att godsdeklarationen använder rätt beteckning beroende på om sändningen går till den ursprungliga avsändaren eller någon annan mottagare, och att en eventuell poängberäkning enligt värdeberäknad mängd tar höjd för de tömda förpackningarnas egen plats i tabellen. Är du osäker på hur just er verksamhets returflöde ska hanteras hjälper jag gärna till att gå igenom det.

Bedömningen av om undantaget håller för era returer och tomma tankar kan jag göra inom min rådgivning om farligt gods.

Källor