Hoppa till innehåll
ADR-S 1.10

Transportskydd för farligt gods – grundkraven i ADR-S 1.10, och när krävs en skyddsplan?

Regelverket för farligt gods handlar inte bara om att förhindra olyckor. Ett eget kapitel, ADR-S 1.10, ställer krav på skydd mot stöld och obehörigt förfarande. Grundkraven gäller alla som är delaktiga i transporten och ligger redan inbakade i 1.3-utbildningen – men en mindre grupp verksamheter som hanterar gods med hög riskpotential ska dessutom upprätta en skriftlig skyddsplan.

Kapitel 1.10 i ADR-S handlar om en annan sorts risk än resten av regelverket. Där de flesta kapitlen skyddar mot olyckor och läckage, handlar 1.10 om att minska risken för stöld och obehörigt förfarande med farligt gods – sådant som kan skada personer, egendom eller miljö om det hamnar i fel händer. Kravnivån skiljer sig kraftigt beroende på vilket gods verksamheten hanterar: de flesta möter bara ett fåtal grundkrav, medan en mindre grupp med gods som klassas som “hög riskpotential” har betydligt mer att uppfylla.

Grundkraven gäller alla som är delaktiga

Enligt 1.10.1 ska alla som är delaktiga i transport av farligt gods uppmärksamma bestämmelserna i kapitlet, i den utsträckning det är motiverat med hänsyn till deras eget ansvar. I praktiken innebär det bland annat:

  • Farligt gods får bara lämnas till transportörer vars identitet är fastställd på lämpligt sätt.
  • Områden för mellanlagring – terminaler, fordonsdepåer, hamnområden, rangerbangårdar – ska vara skyddade, väl belysta och så långt möjligt inte tillgängliga för allmänheten.
  • Varje medlem av fordonsbesättningen ska medföra en identitetshandling med foto under transporten.
  • Myndighetskontroller enligt 1.8.1 och 7.5.1.1 ska omfatta lämpliga åtgärder för transportskydd.

Ingen av punkterna kräver särskild administration av det enskilda företaget – de handlar mest om att välja seriösa transportörer och hålla ordning på den egna mellanlagringen.

Utbildningen ligger redan inuti 1.3-utbildningen

Det krav som faktiskt berör flest är utbildningskravet i 1.10.2. Det är inget fristående utbildningskrav – det ska ingå i den obligatoriska utbildningen enligt kapitel 1.3, som jag har gått igenom i artikeln om 1.3-utbildning. Utbildningen ska behandla olika typer av risker för kränkning av transportskyddet, hur man upptäcker dem, metoder för att minimera dem och vilka åtgärder som ska vidtas om skyddet ändå kränks. Den ska ges eller styrkas när en ny anställning som omfattar transport av farligt gods påbörjas, och kompletteras regelbundet med uppdateringskurser. Arbetsgivaren ska dokumentera utbildningen och på begäran kunna visa upp dokumentationen för den anställde eller tillsynsmyndigheten.

Praktiskt betyder det att den som redan har ordning på sin 1.3-utbildning sannolikt redan uppfyller 1.10.2 – men bara om utbildningsleverantören faktiskt har med transportskyddsmomentet, inte bara klassificering, förpackning och märkning. Värt att kontrollera direkt mot kursplanen, inte bara anta.

En striktare nivå för gods med hög riskpotential

Utöver grundkraven finns en betydligt tyngre nivå i 1.10.3, som bara träffar den som hanterar det regelverket kallar farligt gods med hög riskpotential. Definitionen är gods som “kan missbrukas vid terrorbrott och då leda till svåra konsekvenser, till exempel förlust av åtskilliga människoliv och storskalig förstörelse” – eller, särskilt för klass 7, storskalig samhällsekonomisk störning.

Vilket gods som räknas dit framgår av tabell 1.10.3.1.2, uppdelad per klass och ofta begränsad till specifika förpackningsgrupper, riskgrupper eller namngivna UN-nummer, och för de flesta ämnena bara över en viss mängd per transportenhet. Tabellen omfattar bland annat vissa explosiva ämnen i riskgrupp 1.1–1.3, ett antal namngivna UN-nummer inom klass 1, vissa brandfarliga och giftiga gaser, brandfarliga vätskor i förpackningsgrupp I och II som transporteras i tank, samt frätande ämnen i förpackningsgrupp I. För radioaktiva ämnen (klass 7) gäller ett eget gränsvärde: ämnet räknas som högriskgods om aktiviteten är lika med eller större än 3000 A2 per kolli, med egna, lägre gränsvärden för ett antal namngivna radionuklider i tabell 1.10.3.1.3.

Tabellen är detaljerad och beror på exakt förpackningsgrupp, riskgrupp och transportsätt för varje ämne. Det är inget jag rekommenderar att uppskatta på känsla – kontrollera den mot det egna sortimentet, eller låt säkerhetsrådgivaren göra avstämningen.

Skyddsplanen ska minst täcka åtta punkter

Hanterar verksamheten gods som räknas som högriskgods enligt tabellerna ovan, ska transportörer, avsändare och andra delaktiga enligt 1.4.2 och 1.4.3 upprätta, införa och följa en skriftlig skyddsplan. Enligt 1.10.3.2.2 ska planen minst omfatta:

  • Fördelning av ansvar inom transportskyddsområdet till personer med kompetens, sakkunskap och befogenhet att genomföra sina uppgifter.
  • En förteckning över det farliga gods eller de typer av farligt gods verksamheten hanterar.
  • En översikt över verksamhetens rutiner, med en bedömning av riskerna för kränkning av skyddet – till exempel vid transportuppehåll, mellanlagring i tankar eller containrar, eller vid omlastning mellan transportsätt.
  • En beskrivning av åtgärderna inom utbildning, transportskyddspolicy, driftrutiner samt utrustning och resurser.
  • Metoder för rapportering och åtgärder vid hot, nedsatt transportskydd eller tillbud.
  • Metoder för att utvärdera, testa och regelbundet uppdatera planen.
  • Åtgärder för att skydda planens information fysiskt.
  • Åtgärder för att begränsa spridningen av information om transportrutiner till de personer som faktiskt behöver den.

Regelverket innehåller också en uppmaning om att transportörer, avsändare och mottagare bör samarbeta med varandra och med behöriga myndigheter kring hotbild och skyddsåtgärder.

Stöldskydd för fordonet

För transport av högriskgods ska anordningar, utrustning eller system användas för att skydda fordonet och lasten mot stöld, och de ska vara inkopplade och i funktion utan att hindra insatser i nödlägen (1.10.3.3). En anmärkning till samma punkt tillägger att telemetriutrustning, om sådan redan är installerad, också bör användas för att övervaka godsets förflyttning – till skillnad från stöldskyddet är det en rekommendation snarare än ett krav.

Undantaget gäller tank och bulk – inte kollitransport

Enligt 1.10.4 gäller kraven i 1.10.1, 1.10.2, 1.10.3 och 8.1.2.1(d) inte när de mängder som transporteras i tank eller bulk på en transportenhet håller sig inom gränserna i 1.1.3.6.3 – samma tabell som styr undantaget för värdeberäknad mängd, som jag har gått igenom i artikeln om 1000-poängsregeln. Samma paragraf undantar dessutom alltid transport av UN 2912 Radioaktivt ämne, låg specifik aktivitet (LSA-I) och UN 2913 Radioaktivt ämne, ytkontaminerade föremål (SCO-I), oavsett mängd.

Lägg märke till att undantagstexten uttryckligen gäller mängder i tank eller bulk – inte kollitransport. En sändning i kollin som ligger under 1000-poängsgränsen är alltså inte per automatik undantagen från 1.10.1 och 1.10.2 bara för att den är undantagen från de flesta övriga ADR-S-kraven. I praktiken spelar det sällan roll, eftersom utbildningskravet i 1.10.2 redan ligger inbakat i den 1.3-utbildning som krävs oavsett mängd – men det är skälet till att jag inte skriver att transportskyddskraven “försvinner” under 1000 poäng.

Är du osäker på om något av det gods ni skickar räknas som högriskgods enligt tabell 1.10.3.1.2, eller om er 1.3-utbildning faktiskt täcker transportskyddsmomentet – hör av dig, så går jag igenom sortimentet och rutinerna tillsammans med dig.

Hur kravet på övervakning av fordon i kapitel 8.4 hänger ihop med skyddsplanen beskriver jag i Övervakning av fordon med farligt gods – vad kräver ADR-S kapitel 8.4?.

Vill ni ha en genomgång av om något av ert gods räknas som högriskgods kan jag göra den som er säkerhetsrådgivare. Transportskyddsmomentet ingår i utbildningen enligt kapitel 1.3, och ADR 1.3-kursen online behandlar det.