Förpackning av farligt gods – vad UN-godkännandet faktiskt täcker
En förpackning märkt med UN-symbolen känns som ett avklarat krav, men märkningen svarar bara på en del av frågan. Här går jag igenom vad godkännandet faktiskt intygar, vad märkningen på kollit betyder och vad som fortfarande är ert ansvar som avsändare.
Ett tillverkande företag som packar och skickar farligt gods möter oftast kravet på förpackning innan något annat – innan godsdeklarationen skrivs och innan någon räknar på värdeberäknad mängd. Ändå är det ett av de krav som lättast missförstås, för att en UN-märkt förpackning ser klar ut även när den inte är rätt använd.
Vad UN-godkännandet faktiskt intygar
Vilken förpackning som krävs styrs av den förpackningsinstruktion som gäller för det specifika ämnet, angiven i ämnets egen post i tabell A i bilaga A till ADR-S. För de flesta ämnen innebär instruktionen att förpackningen ska vara typgodkänd (UN-godkänd) – provad och certifierad av ett ackrediterat organ. I Sverige erbjuder RISE den provningen och certifieringen, ackrediterat för det under tillsyn av det nationella ackrediteringsorganet Swedac. Vilka provmoment som är aktuella beror på förpackningstyp och avsett innehåll – bland de vanliga är fallprov, staplingsprov, täthetsprov och vätsketryckprov, men till exempel lådor och säckar genomgår inte samma uppsättning som förpackningar för vätska. Klarar förpackningen de prov som gäller för just den utfärdas ett certifikat, och förpackningen märks med FN:s förpackningssymbol tillsammans med koder som beskriver godkännandet.
Godkännandet gäller alltså inte förpackningen i allmänhet – det gäller en bestämd konstruktion, provad på ett bestämt sätt. Byts material, väggtjocklek eller förslutning ut mot något annat än det som provades, är det inte längre samma godkända förpackning, även om den ser identisk ut.
Märkningen visar vad förpackningen är godkänd för – inte att allt är klart
Koderna i UN-märkningen beskriver bland annat förpackningstyp, material och vilken förpackningsgrupp förpackningen är godkänd för. Det sista är den detalj som oftast förbises: en förpackning godkänd för förpackningsgrupp III är inte automatiskt godkänd för gods i grupp I eller II, som har högre krav på förpackningens hållfasthet. Att en förpackning är UN-märkt säger ingenting om att just er sändning är korrekt paketerad – den säger att förpackningen, rätt använd, klarar det den är provad för.
Förpackningsgruppen bestäms av ämnet, inte av er
Vilken förpackningsgrupp – I, II eller III – som gäller för ett visst ämne är inte ett val ni gör. Den framgår av ämnets egen post i tabell A i bilaga A till ADR-S, tillsammans med bland annat den transportkategori jag beskrivit i artikeln om värdeberäknad mängd. Två produkter i samma klass kan alltså kräva helt olika förpackningsgrupp beroende på hur farligt just det ämnet bedöms vara, och det är den posten i tabell A – inte förpackningens pris eller vad leverantören råkar ha på lager – som avgör vilken förpackning som duger.
Avsändarens ansvar går längre än att köpa rätt förpackning
Det är avsändaren som ansvarar för att godset är rätt förpackat inför transporten. I praktiken innebär det mer än att en gång ha köpt in godkända förpackningar:
- Kontrollera skicket på varje förpackning innan den används igen – skador, sprickor eller sliten förslutning kan göra att den inte längre uppfyller det den en gång godkändes för.
- Använd förpackningen enligt sitt godkännande – rätt förpackningsgrupp, rätt fyllnadsgrad och rätt förslutning, inte bara “en UN-märkt burk i rätt ungefärlig storlek”.
- Håll koll på om ni bytt leverantör av förpackningen. En ny leverantörs förpackning kan se likadan ut men bygga på ett annat certifikat, med andra villkor.
Lättnaderna sänker kravet olika mycket
Både begränsad mängd och värdeberäknad mängd lättar på andra krav i ADR-S, men de gör det olika för just förpackningen. Vid begränsad mängd, LQ, behöver kollit inte vara typgodkänt på samma sätt som vid full ADR-transport – men hela kombinationsförpackningen, inner- och ytterförpackning tillsammans, ska ändå vara av god kvalitet, tillräckligt hållfast och korrekt försluten. En godkänd innerförpackning i en olämplig eller skadad ytterförpackning duger inte. Vid värdeberäknad mängd enligt 1.1.3.6 gäller däremot kravet på godkänt förpackat och rätt märkta kollin fullt ut, trots att föraren inte behöver ADR-intyg enligt kapitel 8.2 och fordonet inte behöver orangefärgade skyltar – personal som hanterar godset ska däremot fortfarande ha den 1.3-utbildning jag beskrivit i artikeln om 1.3-utbildning. Vilken regelväg som är rätt för er avgör alltså inte bara hur mycket ni får skicka, utan också vilket förpackningskrav ni faktiskt måste uppfylla.
Är ni osäkra på vilken förpackningsgrupp era ämnen tillhör, eller om er nuvarande förpackning håller för det ni skickar, går min sändningsguide igenom vilka regelvägar som kan vara aktuella utifrån vad ni faktiskt ska skicka. Hör gärna av er om ni vill gå igenom sortimentet tillsammans.
Regler för när olika ämnen får packas i samma kolli går jag igenom i Samemballering av farligt gods – när får olika ämnen packas i samma kolli?. Godkännande, dispens och multilaterala avtal som vägar utöver grundreglerna beskriver jag i Dispens, godkännande och multilaterala avtal – när ADR-S inte räcker som det står.