Intern eller extern säkerhetsrådgivare – vad ADR-S 1.8.3.4 tillåter och vad du bör väga in
Säkerhetsrådgivaren får vara företagsledaren, en medarbetare med andra uppgifter eller någon utanför företaget. Regeln säger inte vilket som är bäst – bara att personen faktiskt måste kunna utföra uppgifterna.
När det är klart att ett företag behöver en säkerhetsrådgivare kommer nästa fråga direkt: ska det vara någon i huset eller en extern part? ADR-S är öppen på den punkten, men inte likgiltig.
Vad texten säger
I ADR-S 1.8.3.4 står att säkerhetsrådgivarens funktion kan innehas av företagsledaren, av en person med andra uppgifter i företaget eller av en person som inte tillhör företaget, i den mån vederbörande har faktisk möjlighet att uppfylla säkerhetsrådgivarens uppgifter.
Alla tre varianter är alltså tillåtna. Det avgörande är den sista bisatsen: det räcker inte att ett namn är utsett. Personen måste ha tid, insyn och mandat att göra det som 1.8.3.3 beskriver.
Två krav gäller oavsett vem du väljer:
- Säkerhetsrådgivaren ska ha ett giltigt intyg för transport på väg (1.8.3.7). Intyget har en giltighet på fem år (1.8.3.16.1).
- Företaget ska på begäran kunna meddela namnet på sin säkerhetsrådgivare till behörig myndighet (1.8.3.5).
Ansvaret ligger också kvar hos företagsledaren. Enligt 1.8.3.3 arbetar säkerhetsrådgivaren under företagsledarens ansvar, och rådgivaren ska bland annat ta fram metoder och rutiner, ge råd och upprätta en årsrapport som arkiveras i fem år. Att anlita en extern rådgivare flyttar alltså inte ansvaret för verksamheten ut ur företaget.
Frågor jag skulle ställa mig
Reglerna ger inget facit, men uppgiftslistan i 1.8.3.3 ger bra stöd för att bedöma vad som fungerar i praktiken.
1. Hur mycket farligt gods hanterar ni, och hur varierat är det? Ett fåtal återkommande UN-nummer går att sätta sig in i internt. Ett brett och skiftande sortiment, flera transportslag eller många mottagare ställer större krav på bredd.
2. Har någon faktiskt tid? Rådgivaren ska bland annat kontrollera rutiner för identifiering av godset, utrustning, utbildning av personal, åtgärder vid olyckor och tillbud samt urval av underleverantörer. Det är sällan en uppgift som får plats “vid sidan av” utan att något annat får ge vika.
3. Har personen mandat? För att kunna kontrollera rutiner behöver rådgivaren kunna få in underlag från lager, inköp och transportplanering, och kunna ta frågor vidare till ledningen. En intern rådgivare utan det mandatet har funktionen bara på pappret.
4. Hur hanterar ni frånvaro? Intyget är personligt. Blir den enda interna rådgivaren sjuk, slutar eller inte förlänger sitt intyg i tid står företaget utan. Det gäller även en extern part, så fråga hur vikarieskapet löses.
5. Vem granskar helheten? En intern rådgivare som själv bygger rutinerna granskar i praktiken sitt eget arbete. En extern blick kan fånga det som blivit hemmablindhet, medan en intern har bättre koll på hur arbetet faktiskt går till på golvet.
Möjliga upplägg
Valet behöver inte vara antingen eller. Ett upplägg är att någon internt har den dagliga kontakten med lager och transportbokning medan den formella funktionen ligger hos en extern part, eller tvärtom. Då är det extra viktigt att det står tydligt vem som gör vad, och att namnet som utsetts är den som verkligen utför uppgifterna.
Oavsett val är det rimligt att skriva ned: vem som är utsedd, vilket transportslag intyget omfattar, när intyget går ut och när årsrapporten ska vara klar. Det är sådant som annars hamnar mellan stolarna.
Har du inte läst min genomgång av när kravet på säkerhetsrådgivare gäller börjar du lämpligen där. Vad rådgivaren ska göra i detalj finns i artikeln om uppgifterna i 1.8.3.3, och årsrapporten har en egen genomgång.
Hjälp från mig
Jag arbetar som extern säkerhetsrådgivare för farligt gods, med årsrapport, revision av rutiner och löpande rådgivning. Jag kan också vara bollplank om ni överväger att ha funktionen internt.
Är du osäker på vilken lösning som passar er verksamhet? Hör av dig via kontaktsidan, så går vi igenom era sändningar och er organisation och landar i något som fungerar i vardagen.