Orange skyltar och storetiketter på fordon – vad ADR-S kapitel 5.3 kräver
Flera av kraven jag gått igenom för avsändare, lastare och fyllare hänvisar kort till att fordonet ska ha "storetiketter, märkning och orangefärgade skyltar enligt kapitel 5.3" – utan att förklara vad det faktiskt betyder. Här går jag igenom vad de två kraven är för sig, när vardera gäller, och vad siffrorna på den orangefärgade skylten faktiskt visar.
Kapitel 5.3 i ADR-S handlar om märkning av fordonet, containern eller tanken – inte kollit. Det är lätt att blanda ihop med etiketteringen på själva kollit enligt kapitel 5.2, men det rör sig om två skilda krav med olika syfte, olika utseende och olika regler för när de gäller. Den här artikeln går igenom de två märkningar som är relevanta för de allra flesta sändningar: storetiketter (5.3.1) och orangefärgade skyltar (5.3.2). Kapitlet innehåller därutöver ytterligare två märken för särskilda fall som inte täcks här: en röd triangel för ämnen som transporteras vid förhöjd temperatur (5.3.3) och en särskild märkning för miljöfarliga ämnen på själva fordonet eller containern (5.3.6), utöver miljöfarlighetsmärket på kollit som jag gått igenom i artikeln om kapitel 5.2.
Storetiketter: samma varningsdiamant, fast större
Enligt 5.3.1.1.1 ska storetiketter fästas på utsidan av containrar, bulkcontainrar, MEG-containrar, MEMU, tankcontainrar, UN-tankar och fordon när kapitlet kräver det. Storetiketten motsvarar den etikett som föreskrivs för godset i tabell A, kolumn 5 (och i förekommande fall kolumn 6) i kapitel 3.2 – det är alltså samma diamantformade varningssymbol som sitter på kollit, bara i en betydligt större version. Klass 7 är ett undantag: enligt 5.3.1.1.3 ska transportenheten eller containern som huvudregel bära den särskilda storetiketten enligt förlaga 7D (se nedan), inte en förstorad version av kollits etikett. Skulle både etikett och storetikett krävas för klass 7 på samma fordon eller container, får dock en förstorad etikett enligt förlaga 7A, 7B eller 7C – med en minsta dimension på 250 mm × 250 mm – visas i stället för 7D för att täcka båda kraven samtidigt. Klass 9 har ett liknande undantag: enligt 5.3.1.1.4 ska storetiketten motsvara etiketten enligt förlaga 9, eftersom kollits etikett enligt förlaga 9A (bland annat använd för litiumbatterier) inte får användas som storetikett. Klass 1 (explosiva ämnen och föremål) har en egen regel för blandad last: enligt 5.3.1.1.2 ska fordonet eller containern bara bära storetikett för den farligaste riskgruppen ombord (rangordning 1.1, 1.5, 1.2, 1.3, 1.6, 1.4), samhanteringsgruppen ska inte anges alls om flera samhanteringsgrupper transporteras tillsammans, kombinationen 1.5D och 1.2 ska ge storetikett för riskgrupp 1.1, och riskgrupp 1.4 samhanteringsgrupp S kräver ingen storetikett över huvud taget.
För övriga klasser ska storetiketten enligt 5.3.1.7.1 vara minst 250 mm × 250 mm, med en linje 12,5 mm innanför ytterkanten och siffror som är minst 25 mm höga – 7D har en egen, separat måttbeskrivning i 5.3.1.7.2 med en linje 5 mm innanför kanten, i stället för 12,5 mm. Storetiketten ska vara väderbeständig och sitta kvar under hela transporten. Två undantag finns från 250 mm-måttet: enligt 5.3.1.7.3 får tankar med en kapacitet på högst 3 m³ och småcontainrar använda ordinarie etiketter enligt 5.2.2.2 istället för storetikett – syns inte dessa ersättningsetiketter utanför fordonet ska dock fullstora storetiketter ändå fästas på båda långsidorna och baktill på fordonet – och enligt 5.3.1.7.4 får storetiketten för klass 1 och 7 minskas till 100 mm × 100 mm om fordonets storlek och konstruktion gör att ytan annars inte räcker.
Vilka fordon eller containrar som ska bära storetiketten beror på transportsättet:
- Containrar, bulkcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar ska enligt 5.3.1.2 ha storetiketter på båda sidor och på varje gavel – med undantag för flexibla bulkcontainrar, som i stället ska ha storetiketterna på två motstående sidor. Precis som för tankfordon gäller en per-fack-regel även här: har tankcontainern eller UN-tanken flera tankfack med olika slags farligt gods, ska tillämpliga storetiketter sättas på båda långsidorna per tankfack och på båda gavlarna – bara om alla tankfack ska ha samma storetikett räcker det med en placering per långsida och på båda gavlarna.
- Tankfordon, fordon för transport i bulk, batterifordon, MEMU och fordon med avmonterbara tankar ska enligt 5.3.1.4.1 ha storetiketter på båda långsidorna och baktill. Har tankfordonet eller den avmonterbara tanken flera tankfack med olika slags farligt gods, ska tillämpliga storetiketter i stället sättas per tankfack på långsidorna, med en storetikett av varje förekommande slag baktill – bara om alla tankfack har samma storetikett räcker det med en placering per långsida och baktill.
- Fordon som bara transporterar kollin ska enligt 5.3.1.5.1–5.3.1.5.2 ha storetiketter på båda långsidorna och baktill, men bara för klass 1 (utom riskgrupp 1.4, samhanteringsgrupp S) och för radioaktiva ämnen i klass 7 i förpackningar eller IBC-behållare (förutom undantagna kollin) – inte för övriga klasser.
- Om containerns eller tankens egna storetiketter inte syns utanför fordonet, ska enligt 5.3.1.3 likadana storetiketter också fästas på båda långsidorna och baktill på fordonet – containerns eller tankens egen märkning ska sitta kvar, inte tas bort.
Tömda, ej rengjorda och ej avgasade tankfordon, fordon med avmonterbara tankar, batterifordon, MEG-containrar, MEMU, tankcontainrar och UN-tankar, samt tömda, ej rengjorda fordon och containrar för transport i bulk, ska enligt 5.3.1.6.1 fortsätta bära storetiketterna för den föregående lasten – för tankenheterna gäller kravet alltså tills både rengöring och avgasning är klara, medan det för bulkfordon och bulkcontainrar räcker med rengöring.
Orangefärgade skyltar: grundkravet gäller alla transportenheter med farligt gods
Det andra kravet i kapitlet, 5.3.2, är fristående från storetiketterna och gäller ett bredare antal fordon. Enligt 5.3.2.1.1 ska transportenheter med farligt gods ha två vertikalt placerade, rektangulära orangefärgade skyltar – en fram och en bak, båda vinkelräta mot fordonets längdriktning och tydligt synliga. Det gäller alla transportenheter med farligt gods i full ADR-transport, inte bara tankfordon. En vanlig missuppfattning är att den släta orange skylten bara hör till tankbilar; kravet i 5.3.2.1.1 gäller lika mycket fordon som bara kör kollin.
Enligt 5.3.2.2.1 ska skylten vara reflekterande, 40 cm bred och 30 cm hög, med en 15 mm bred svart ram (måtten får enligt 5.3.2.2.4 avvika ±10 %). Skylten får inte lossna vid 15 minuters omvälvande brand och ska förbli fastsatt oavsett fordonets position eller läge. Är fordonets yta för liten för de måtten får skylten minskas till 30 × 12 cm med 10 mm ram. Det är siffrorna för farlighetsnummer och UN-nummer, inte plåten själv, som enligt 5.3.2.2.2 dessutom ska förbli läsliga efter samma brandpåkänning.
Precis som för storetiketter gäller en fortsättningsregel för tömda enheter: enligt 5.3.2.1.7 gäller bestämmelserna i 5.3.2.1.1–5.3.2.1.5 även för tömda, ej rengjorda, ej avgasade eller ej sanerade fasta och avmonterbara tankar, batterifordon, tankcontainrar, UN-tankar, MEG-containrar och MEMU, samt för tömda, ej rengjorda eller ej sanerade fordon och containrar för transport i bulk – skyltningen för den föregående lasten ska alltså sitta kvar tills enheten är både rengjord och avgasad eller sanerad.
Det här grundkravet gäller inte om sändningen omfattas av ett undantag som tar bort kravet på skyltning – jag har gått igenom tre sådana undantag tidigare: värdeberäknad mängd enligt 1.1.3.6, begränsad mängd (LQ) och reducerad mängd (EQ). Täcker något av undantagen allt farligt gods som faktiskt är lastat på transportenheten behöver fordonet varken de släta orangefärgade skyltarna eller den siffermärkta varianten som beskrivs nedan. LQ- och EQ-gods behåller dessutom sina egna, självständiga undantag oavsett vad som i övrigt finns på fordonet – de räknas till exempel inte in i poängsumman för värdeberäknad mängd – så olika delar av samma last kan vara undantagna var för sig utan att dela samma undantag. Det är först när någon del av lasten inte täcks av något tillämpligt undantag som skyltningen enligt 5.3.2 slår till för hela transportenheten. Observera att undantagen inte är identiska i vad de tar bort utöver skyltningen: vid värdeberäknad mängd ska fordonet fortfarande ha den brandsläckare som annars krävs, medan LQ och EQ även tar bort den övriga fordonsutrustningen – jag går igenom respektive undantags fulla omfattning i artiklarna ovan.
När skylten också ska visa siffror
Utöver de släta skyltarna fram och bak kan fordonet behöva ytterligare orangefärgade skyltar med farlighetsnummer och UN-nummer på sidorna. Det kravet är mer begränsat än grundkravet och gäller enligt 5.3.2.1.2 och 5.3.2.1.4 i huvudsak två situationer, förutsatt att ett farlighetsnummer finns angivet för ämnet i tabell A, kolumn 20:
- Tankfordon, batterifordon eller transportenheter med en eller flera tankar – siffermärkta skyltar ska sitta på båda sidorna av varje tank, tankfack eller element i batterifordonet.
- Fordon, containrar och bulkcontainrar som transporterar oförpackade fasta ämnen eller föremål i bulk, eller förpackade radioaktiva ämnen med endast ett UN-nummer, som komplett last utan annat farligt gods – samma siffermärkning krävs på sidorna.
Precis som för storetiketter finns en synlighetsregel: sitter de siffermärkta skyltarna på en container, bulkcontainer, tankcontainer eller MEG-container och inte syns utanför det bärande fordonet, ska enligt 5.3.2.1.5 samma skyltar dessutom sättas på fordonets båda långsidor (undantaget för fordon som transporterar containrar för bulktransport, tankar eller MEG-containrar med en kapacitet på högst 3 000 liter).
Enligt 5.3.2.1.6 finns ett undantag: transporterar transportenheten bara ett enda farligt ämne och inget annat gods alls – varken farligt eller ofarligt – behöver de sidoplacerade skyltarna inte sättas upp om skyltarna fram och bak i stället visar farlighetsnumret och UN-numret för det ämnet. Ett fordon med en enda produkt kan alltså nöja sig med två skyltar totalt, medan ett fordon med flera olika tankfack eller flera ämnen kan behöva skyltar på sidorna utöver de två grundskyltarna.
Ett vanligt praktiskt fall täcks av ett eget, snävare undantag i 5.3.2.1.3: tankfordon eller transportenheter med en eller flera tankar som bara transporterar diesel eller lätt eldningsolja (UN 1202), bensin (UN 1203), fotogen (UN 1223), UN 3475 eller flygbränsle klassificerat som UN 1268 eller 1863 – och inga andra farliga ämnen – behöver inte heller sidoskyltarna, även om flera av dessa ämnen finns i olika tankfack samtidigt. Det räcker att skyltarna fram och bak visar farlighetsnumret och UN-numret för UN 3475, eller annars för det ämne som har lägst flampunkt av dem som transporteras.
Vad farlighetsnumret betyder
Farlighetsnumret – ibland kallat Kemler-numret – består enligt 5.3.2.3.1 av två eller tre siffror som pekar ut vilken typ av fara ämnet innebär:
| Siffra | Fara |
|---|---|
| 2 | Gasutveckling på grund av tryck eller kemisk reaktion |
| 3 | Brandfarlighet hos vätskor (ångor) och gaser, eller självupphettande vätska |
| 4 | Brandfarlighet hos fasta ämnen eller självupphettande fast ämne |
| 5 | Oxiderande (brandunderstödjande) verkan |
| 6 | Giftighet eller smittfara |
| 7 | Radioaktivitet |
| 8 | Frätande egenskaper |
| 9 | Risk för spontan, häftig reaktion |
En fördubblad siffra visar en förstärkning av samma fara – till exempel betyder 33 en mycket brandfarlig vätska (flampunkt under 23 °C), medan 30 är en brandfarlig vätska med flampunkt mellan 23 och 60 °C (eller en brandfarlig vätska eller ett fast ämne i smält tillstånd med flampunkt över 60 °C som transporteras upphettat till minst sin flampunkt, eller en självupphettande vätska). Föregås numret av bokstaven “X” reagerar ämnet farligt med vatten, och vatten får då enligt 5.3.2.3.1 bara användas efter bedömning av sakkunnig. För klass 1 används i stället klassificeringskoden från tabell A, kolumn 3b, som farlighetsnummer.
Praktisk steg-för-steg-checklista
Följande är min praktiska rekommendation för företagets avsändningsrutin, inte ett separat krav i ADR-S:
- Identifiera transportsättet. Notera om godset går i kollin, tank eller bulk och kontrollera uppgifterna för varje ämne i tabell A, särskilt etiketter i kolumn 5 och eventuellt farlighetsnummer i kolumn 20.
- Bedöm undantagen post för post. Kontrollera för varje del av lasten om begränsad mängd (LQ) eller reducerad mängd (EQ) kan användas – sådant gods räknas inte in i 1.1.3.6-summan. Räkna sedan ihop poängen för det gods som är kvar och som ska bedömas mot värdeberäknad mängd, med allt sådant gods som lastas samtidigt inräknat.
- Bestäm märkningen i två separata steg. Pröva först om storetiketter krävs enligt 5.3.1 och därefter om släta eller siffermärkta orangefärgade skyltar krävs enligt 5.3.2. Ett farlighetsnummer i kolumn 20 utlöser inte ensamt krav på siffermärkning.
- Kontrollera placering, synlighet och format före avgång. Ta med eventuella krav på att upprepa märkning från en container eller tank på det bärande fordonet.
- Gör ansvarsfördelningen tydlig. Ange i avsändnings- eller lastningsrutinen vem som kontrollerar underlaget, vem som sätter upp skyltarna och vem som gör slutkontrollen. Spara gärna bedömningen tillsammans med transportdokumentet så att det går att följa hur beslutet fattades.
- Ta bort eller täck felaktig märkning. Både storetiketter (5.3.1.1.6) och orangefärgade skyltar (5.3.2.1.8) som inte hör till det gods eller de rester som transporteras ska avlägsnas eller täckas helt – inte bara skyltarna.
Var det praktiskt landar
Att kapitlet nämns i förbigående i så många andra bestämmelser – hos avsändaren, fyllaren, lastaren och lossaren – beror på att alla i transportkedjan har ett ansvar för att skyltningen faktiskt stämmer med det som är lastat, inte bara för att den finns. Skickar ni farligt gods själva och sändningen inte längre ryms inom något av undantagen jag länkat till ovan, är det transportsättet – tank, bulk eller kollin – tillsammans med farlighetsnumret i tabell A, kolumn 20, som avgör om ni behöver siffermärkta skyltar utöver grundkravets två släta skyltar. Ett ämne kan ha ett farlighetsnummer i kolumn 20 utan att en enda kollitransport av det ämnet för den skull kräver siffermärkning – det är villkoren i 5.3.2.1.2–5.3.2.1.4 som avgör, inte en bedömning på känsla.
Är ni osäkra på vilken skyltning som gäller för era egna transporter, hör gärna av dig.
Skyltningen av era egna fordon kan jag gå igenom som er säkerhetsrådgivare. Föraren och den som lastar behöver utbildning enligt kapitel 1.3, vilket ADR 1.3-kursen online täcker.
Källor
- MCF: ADR-S 2025 (MSBFS 2024:10), officiell fulltext med bilagorna A och B – särskilt 5.3.1 och 5.3.2.