Hoppa till innehåll
ADR-S 1.4.2.1

Avsändarens skyldigheter enligt ADR-S 1.4 – vad krävs av den som lämnar farligt gods till transport?

Många tillverkande företag tänker på farligt gods som transportörens ansvar, eftersom det är transportören som kör godset. ADR-S lägger däremot ett eget, uttryckligt ansvar på avsändaren – och vem som bär den rollen avgörs av vem som anges som avsändare i transportavtalet, inte av vem som tillverkat godset. Här går jag igenom vad ADR-S 1.4.2.1 kräver av avsändaren, och hur ni avgör om det är er verksamhet det gäller.

Kapitel 1.4 i ADR-S heter “Skyldigheter hos delaktiga” och beskriver hur ansvaret för en transport av farligt gods fördelas mellan de olika aktörerna i kedjan – avsändare, transportör och mottagare. Ett tillverkande företag som lämnar sina egna produkter till transport för egen räkning är normalt avsändare i regelverkets mening. Rollen är däremot inte knuten till vem som tillverkat godset, utan till vem som faktiskt är avsändare enligt ett eventuellt transportavtal – se avsnittet nedan. Skyldigheterna i 1.4.2.1 riktar sig till den som har den rollen.

Vem räknas som avsändare

ADR-S definition i 1.2.1 är rak: “Med avsändare förstås ett företag som avsänder farligt gods för egen eller annans räkning. Om en transport utförs i enlighet med ett transportavtal ska med avsändare förstås den som är avsändare enligt transportavtalet.”

Lämnar ni som tillverkare godset till transport för egen räkning, utan att någon annan är namngiven som avsändare i ett transportavtal, är ni normalt avsändare och bär skyldigheterna i 1.4.2.1 själva. Anlitar ni däremot en speditör eller ett ombud som i transportavtalet anges som avsändare, är det den parten som bär rollen – och därmed skyldigheterna nedan. Att transportören kör bilen och att avsändaren organiserar sändningen är två skilda frågor, precis som godsdeklarationens upprättande i grunden är avsändarens ansvar men kan ligga hos ett ombud som avtalet pekar ut. Kontrollera därför vad transportavtalet faktiskt anger, snarare än att anta att rollen automatiskt följer tillverkaren.

Den allmänna utgångspunkten i 1.4.1

Innan kapitlet delar upp skyldigheterna per roll slår 1.4.1 fast en gemensam grund: alla som är delaktiga i en transport av farligt gods ska vidta de åtgärder som behövs, efter arten och omfattningen av de faror som kan förutses, för att förhindra skador och begränsa en eventuell skada så långt det går. De ska under alla omständigheter uppfylla de bestämmelser i ADR/ADR-S som gäller för dem, och om en överhängande fara för allmän säkerhet uppstår ska räddningstjänsten meddelas utan dröjsmål och få den information som behövs för insatsen.

1.4.2 lägger till en viktig anmärkning: olika delaktiga med skyldigheter enligt kapitlet kan vara ett och samma företag, och en delaktigs verksamhet och skyldigheter kan också delas mellan flera olika företag. Ett företag som både tillverkar, förpackar och lämnar godset till transportören bär alltså flera roller samtidigt – det gör inte skyldigheterna mindre, bara mer samlade hos en och samma verksamhet.

Vad avsändaren särskilt ska göra

Enligt 1.4.2.1.1 har avsändaren en skyldighet att överlämna en sändning till transport som uppfyller bestämmelserna i ADR/ADR-S. Inom ramen för 1.4.1 ska avsändaren särskilt:

  • Försäkra sig om att godset är klassificerat och tillåtet för transport enligt ADR/ADR-S. Klassificeringen – rätt UN-nummer, förpackningsgrupp och faroklass – är avsändarens ansvar, inte något transportören förväntas kontrollera i sak.
  • Överlämna nödvändiga uppgifter och information till transportören på ett spårbart sätt, och i förekommande fall nödvändiga godsdeklarationer och tillhörande handlingar – tillstånd, godkännanden, upplysningar, intyg – med särskild hänsyn till kapitel 5.4 och tabell A i kapitel 3.2.
  • Använda endast förpackningar, storförpackningar, IBC-behållare och tankar som är godkända och lämpliga för det aktuella godset och försedda med den märkning som föreskrivs i ADR/ADR-S.
  • Uppfylla bestämmelser om försändningssätt och transportrestriktioner för det aktuella ämnet.
  • Se till att tömda, ej rengjorda och ej avgasade tankar, eller tömda, ej rengjorda fordon och containrar för bulktransport, har storetiketter, märkning och etiketter enligt kapitel 5.3, och att tömda, orengjorda tankar är lika tätt förslutna som i fyllt skick.
  • Vid transport av kylda kondenserade gaser i tankcontainrar och UN-tankar, försäkra sig om att den faktiska hålltiden är bestämd där det är tillämpligt – eller, för tömda och orengjorda sådana tankar, att trycket har reducerats tillräckligt.

Klassificering, märkning och etikettering, val av godkänd förpackning och att transportdokumentationen faktiskt hänger ihop med godset – det är avsändarens skyldigheter, oberoende av vem som sedan kör bilen.

Att anlita andra tar inte bort ansvaret

I praktiken utförs mycket av det praktiska arbetet av andra: en tredjepartsförpackare, en lastare på ett externt lager, eller en speditör som fyller i delar av dokumentationen. 1.4.2.1.2 är tydlig med att det inte i sig befriar avsändaren: tar avsändaren tjänster från andra delaktiga i anspråk ska avsändaren vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sändningen ändå uppfyller ADR/ADR-S.

Regelverket ger samtidigt en begränsad lättnad. För punkterna om klassificering, information till transportören, val av godkänd förpackning och märkning av tömda tankar – (a), (b), (c) och (e) i listan ovan – får avsändaren förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till förfogande av andra delaktiga. Den lättnaden gäller alltså inte generellt för hela avsändarrollen, utan är avgränsad till just dessa punkter, och den förutsätter att avsändaren faktiskt har fått uppgifterna från någon annan i kedjan – inte att frågan aldrig ställdes.

När ni agerar för någon annans räkning

Många tillverkande företag agerar i praktiken avsändare för en kunds räkning, till exempel vid en direktleverans från fabrik till slutkund i kundens namn. 1.4.2.1.3 reglerar den situationen: agerar avsändaren på tredje parts uppdrag ska den tredje parten skriftligen informera avsändaren om att farligt gods ingår i sändningen, och ställa de uppgifter och handlingar till förfogande som avsändaren behöver för att fullgöra sina åtaganden. Utan den skriftliga informationen har avsändaren inte fått det underlag rollen kräver – vilket är ett bra skäl att bygga in frågan om farligt gods i den egna orderprocessen, snarare än att förlita sig på att uppdragsgivaren tänker på det av sig själv.

Övriga roller i kedjan

Transportören har sina egna skyldigheter enligt 1.4.2.2 – bland annat att kontrollera att godset är tillåtet för transport, att föreskriven dokumentation finns i transportenheten, att fordonet inte uppvisar synliga brister och att skriftliga instruktioner finns i förarhytten. Mottagaren har enligt 1.4.2.3 en skyldighet att inte fördröja mottagandet utan tvingande skäl och att efter lossning kontrollera att de bestämmelser som berör mottagaren är uppfyllda. Poängen med uppdelningen är inte att flytta ansvaret nedströms – varje roll svarar för sin del av kedjan, och avsändarens skyldigheter enligt 1.4.2.1 upphör inte för att transportören också har egna kontroller att göra.

Är ni osäkra på om er verksamhet räknas som avsändare enligt ADR-S, eller vad det konkret innebär för er dokumentation och era rutiner – hör av er, så går jag igenom var gränserna för ert ansvar går.

Vill ni ha hjälp att kontrollera att avsändarens skyldigheter uppfylls i er verksamhet kan jag göra det som er säkerhetsrådgivare för farligt gods. De som klassificerar, packar och upprättar godsdeklarationer omfattas dessutom av utbildningskravet i kapitel 1.3, som ADR 1.3-kursen online täcker.