Olycksrapportering vid transport av farligt gods – vad utlöser kravet i ADR-S 1.8.5?
En trafikolycka med farligt gods inblandat innebär inte automatiskt en rapporteringsplikt till myndigheten – kravet utlöses först när specifika kriterier i ADR-S och RID-S kapitel 1.8.5 är uppfyllda. Här går jag igenom vad som räknas, vem som ansvarar för att rapporten skickas, och säkerhetsrådgivarens roll enligt MSBFS 2015:9 6 §.
I en tidigare artikel om säkerhetsrådgivarens rutiner nämnde jag att 5 § i MSBFS 2015:9 handlar om löpande metoder och rutiner, medan 6 § reglerar något annat: vad som ska hända när en olycka faktiskt har inträffat. Det förtjänar en egen genomgång, för olycksrapportering vid farligt gods är i praktiken två separata skyldigheter som lätt blandas ihop – en intern och en extern.
Två skyldigheter, inte en
Den interna skyldigheten finns i 6 § MSBFS 2015:9 och ligger på säkerhetsrådgivaren: rådgivaren ska ansvara för att en rapport lämnas till verksamhetsledningen om en olycka där det farliga godset har orsakat skada på liv, hälsa, miljö eller egendom har inträffat, liksom vid allvarliga tillbud i samma kategori. Det är alltså inte säkerhetsrådgivaren som avgör om ni är rapporteringsskyldiga till myndigheten – rådgivarens uppgift är att se till att ledningen får veta vad som hänt.
Den externa skyldigheten finns i ADR-S och RID-S kapitel 1.8.5 och ligger på verksamhetsledningen: när kriterierna i 1.8.5.3 är uppfyllda ska en olycks-/tillbudsrapport sammanställas och skickas till Myndigheten för civilt försvar. Det är den skyldigheten som har en tydlig tidsgräns, och den som jag går igenom här.
Vad utlöser rapporteringsplikten
Alla olyckor eller tillbud med farligt gods inblandat är inte rapporteringspliktiga till myndigheten – kravet gäller när minst ett av följande är uppfyllt:
- Personskada som direkt beror på det transporterade godset och leder till intensiv medicinsk behandling, sjukhusvistelse i minst ett dygn, arbetsoförmåga i minst tre sammanhängande dagar, eller dödsfall.
- Läckage av det farliga godset, med mängdgränser som varierar med ämnets transportkategori: minst 50 kg eller liter för kategori 0–1, minst 333 kg eller liter för kategori 2, och minst 1 000 kg eller liter för kategori 3–4.
- Överhängande risk för läckage av motsvarande omfattning, till exempel vid skadat tankgods, en vält fordonskombination eller brand i närheten av godset.
- Smittförande ämnen (klass 6.2): varje produktförlust är rapporteringspliktig, oavsett mängd. Radioaktiva ämnen (klass 7) har egna kriterier – bland annat utsläpp, gränsöverskridande exponering eller att en förpacknings säkerhetsfunktion har försämrats väsentligt. Ett klass 6.2- eller klass 7-kolli som förblir helt intakt utlöser alltså inte kravet av det skälet ensamt.
- Egendoms- eller miljöskada som överstiger ett belopp motsvarande ungefär 50 000 euro, men bara när det farliga godset faktiskt har läckt ut – skada på själva transportmedlet som förde godset och på trafikinfrastrukturen räknas inte in i beloppet.
- Utrymning av personer eller avstängning, beslutad av myndighet, av allmänna trafikleder (väg eller järnväg) i minst tre timmar, föranledd av faran med det farliga godset.
Kriterierna är detaljerade och siffrorna i just era transportkategorier bör alltid stämmas av mot den fullständiga texten i 1.8.5.3 innan ni bedömer ett enskilt fall – gränsen mellan ett tillbud som stannar internt och en händelse som ska rapporteras till myndigheten kan vara snäv.
Vem skickar rapporten, och när
Ansvaret delas mellan de två rollerna: säkerhetsrådgivaren ansvarar för att rapporten enligt 1.8.5 upprättas, medan det är verksamhetsledningen som ansvarar för att den faktiskt skickas till Myndigheten för civilt försvar. Tidsgränsen är senast en månad efter att händelsen inträffade. I upprättandet ingår säkerhetsrådgivarens bedömning av vad som orsakade händelsen och förslag på åtgärder för att förebygga att den upprepas – vilket för övrigt är samma typ av uppföljning som ska redovisas i årsrapporten.
Bygg in det i rutinerna, inte som en engångsinsats
Poängen med att hålla isär den interna och den externa skyldigheten är att den interna ska fånga betydligt fler händelser än den externa. Om säkerhetsrådgivarens rutin för avvikelsehantering bara är inställd på att larma vid de stora, uppenbara olyckorna missar den syftet: att också de gränsfall som kan uppfylla 1.8.5-kriterierna – ett läckage som är osäkert om det når mängdgränsen, en arbetsskada där sjukskrivningens längd ännu inte är klar – når verksamhetsledningen i tid för att en bedömning ska hinna göras inom månadsfristen.
Jag hjälper gärna till att se över hur olycks- och tillbudsrapportering hänger ihop med er befintliga avvikelsehantering, så att det blir en del av ledningssystemet istället för en process vid sidan om.
Säkerhetsrådgivarens del av rapporteringen beskriver jag i Säkerhetsrådgivarens olycksrapportering – vad kräver 6 § MSBFS 2015:9?, och rapporteringsplikten i stort i Rapporteringsplikten vid olyckor och tillbud med farligt gods – vad krävs, och vem gör vad?.
Rapporteringsrutinerna kan jag gå igenom som er säkerhetsrådgivare, och hur de hänger ihop med era avvikelser i ett ledningssystem hör till mina tjänster inom ledningssystem.