Säkerhetsrådgivarens olycksrapportering – vad kräver 6 § MSBFS 2015:9?
Att utse en säkerhetsrådgivare, skriva en årsrapport och bygga rutiner enligt de tretton punkterna i 5 § har jag gått igenom tidigare. Det fjärde kravet i samma föreskrift, 6 §, är lätt att missa eftersom det bara aktiveras när något redan gått fel: säkerhetsrådgivaren ska se till att en rapport når verksamhetsledningen efter en olycka eller ett allvarligt tillbud med farligt gods.
11 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods kräver att den vars verksamhet omfattar transport av farligt gods, eller som lämnar farligt gods till någon annan för transport, utser en eller flera säkerhetsrådgivare. Vad rådgivaren konkret ska göra preciseras i Myndigheten för civilt försvars föreskrifter MSBFS 2015:9. Jag har tidigare gått igenom huvuduppgifterna och årsrapporten enligt 4 § och de tretton punkterna i 5 §. Kvar av de löpande kraven finns 6 §, som gäller olycksrapportering.
Vad utlöser rapporteringsplikten
6 § är kort men tydlig i sin avgränsning. Säkerhetsrådgivaren ska ansvara för att en rapport lämnas till verksamhetsledningen om en olycka har inträffat där det farliga godset har medfört skada på liv, hälsa, miljö eller egendom. Även allvarliga tillbud till sådana olyckor ska rapporteras.
Två saker är värda att lägga märke till i den formuleringen, förutsatt att verksamheten över huvud taget omfattas av kravet på säkerhetsrådgivare – alltså inte täcks av något av undantagen i 3 § MSBFS 2015:9, till exempel värdeberäknad mängd eller begränsad mängd. Inom den ramen är det skadan som avgör – inte transportsättet, mängden gods eller vilken klass det tillhör. En liten läcka som orsakar en miljöskada omfattas lika väl som en större olycka med personskada. För det andra omfattas inte bara fullbordade olyckor: ett allvarligt tillbud – en händelse med sådan skadepotential att den hade kunnat bli en olycka i paragrafens mening, även om ingen skada faktiskt uppstod – ska rapporteras på samma sätt. Var gränsen går för vad som räknas som “allvarligt” preciserar föreskriften inte närmare; ett obetydligt riskmoment utan verklig skadepotential faller alltså utanför.
Vem rapporten går till
Rapporten enligt 6 § är intern. Den ska nå verksamhetsledningen – paragrafen säger ingenting om att den ska skickas vidare till någon myndighet. Om en olycka med farligt gods också utlöser en rapporteringsplikt gentemot Myndigheten för civilt försvar enligt någon annan bestämmelse är en separat fråga som jag inte går in på här; 6 § reglerar bara vad som ska hända internt i den egna verksamheten.
Ordalydelsen är att säkerhetsrådgivaren ska “ansvara för att” rapporten lämnas – inte nödvändigtvis skriva den själv. I en verksamhet med egna utredningsrutiner för olyckor kan det praktiska skrivarbetet ligga hos den som utreder händelsen, medan säkerhetsrådgivarens roll är att se till att det faktiskt blir gjort och att rapporten når fram till rätt nivå i organisationen.
Hur det hänger ihop med rutinerna i 5 §
Tre av de tretton punkterna i 5 § hör ihop med olyckor och tillbud: att kunna agera snabbt och effektivt när något inträffar, att undersöka och vid behov upprätta rapporter över det som hänt, och att vidta åtgärder för att förhindra att det upprepas. 6 § är den skarpa spetsen av de rutinerna: det är här skyldigheten att faktiskt rapportera uppåt i organisationen står inskriven. Ett tillverkande företag som redan byggt in avvikelsehantering i sitt ledningssystem – för kvalitet, miljö eller arbetsmiljö – har normalt redan en kanal som olyckor med farligt gods kan passera genom. Det som lätt glöms bort är att uttryckligen koppla den kanalen till säkerhetsrådgivarens ansvar, så att avvikelsen inte bara hanteras internt i systemet utan också blir den rapport till ledningen som 6 § kräver.
Föreskriften anger inget särskilt format för rapporten och ingen uttrycklig tidsfrist. Det är en fördel att bygga in den i befintliga rutiner för avvikelsehantering snarare än att skapa en helt egen process – då syns kopplingen till farligt gods tydligt även för den som granskar ledningssystemet i efterhand, och risken att händelsen tystnar innan den når ledningen minskar.
Jag hjälper tillverkande företag att bygga säkerhetsrådgivarens uppgifter – inklusive rutinerna för olycksrapportering – in i ett befintligt ledningssystem istället för att låta dem bli en egen, lätt bortglömd process. Hör av dig om du vill gå igenom hur det ser ut hos er.
Vilka kriterier i ADR-S 1.8.5 som utlöser rapporteringsplikten går jag igenom i Olycksrapportering vid transport av farligt gods – vad utlöser kravet i ADR-S 1.8.5?.
Rutinerna för olycksrapportering kan ingå i uppdraget när jag är er säkerhetsrådgivare, och hur de byggs in i ett befintligt ledningssystem hör till mina tjänster inom ledningssystem.