Hoppa till innehåll
ADR-S 1.1.3.2

Gasol i tanken, brandsläckaren i hytten och kylaggregatet på flaket – undantaget för gaser i fordonets egen utrustning i ADR-S 1.1.3.2

Ett fordon som transporterar farligt gods bär ofta med sig gas som inte är lasten – bränsle i tanken, en brandsläckare, gasfyllda däck eller ett kylaggregat på flaket. ADR-S 1.1.3.2 undantar just den utrustningen från regelverket, med egna gränsvärden för hur mycket bränsle som får finnas i tanken. Här går jag igenom vad undantaget faktiskt omfattar – och vad det inte gör.

De flesta av mina artiklar om undantag handlar om lasten: vilka mängder som får skickas utan godsdeklaration, vilka förpackningar som slipper märkning, vilken personal som behöver 1.3-utbildning för det gods som fraktas. ADR-S 1.1.3.2 handlar om något annat – fordonet självt. Ett fordon som kör med farligt gods som last har ofta egen gas ombord som inte har med lasten att göra: bränsle i tanken, en brandsläckare i hytten, gasfyllda däck, eller ett kylaggregat på ett flak med temperaturkänsligt gods. Utan ett uttryckligt undantag skulle allt detta i teorin också räknas som farligt gods under transport. 1.1.3.2 löser det genom att peka ut precis vilken utrustning som slipper regelverket, och under vilka villkor.

Vad som skiljer det här undantaget från de andra

De undantag jag tidigare gått igenom – eget arbete i 1.1.3.1 (c), värdeberäknad mängd i 1.1.3.6, tömda ej rengjorda förpackningar i 1.1.3.5 – handlar alla om det farliga gods som fraktas som last. De flesta punkterna i 1.1.3.2 handlar istället om gas i fordonets egen utrustning – bränsletanken, brandsläckaren, kylaggregatet – oavsett vad fordonet i övrigt lastar. Det är en viktig avgränsning för just de punkterna: en reservdunk med bränsle som fraktas som last omfattas inte av dem, utan bedöms enligt andra bestämmelser (bland annat 1.1.3.3, som gäller flytande bränsle på motsvarande sätt). Två av punkterna, gas i livsmedel och i sportbollar, har däremot en bredare räckvidd som inte är knuten till fordonet – de undantar sådan gas oavsett om den fraktas som last eller finns ombord av andra skäl, och lågtrycksgasen i maskin- och apparatdelar gäller på samma sätt oberoende av om delen är fordonets egen eller last.

Bränsle i tanken – och den gemensamma energigränsen

Den mest praktiskt relevanta punkten är (a): gas i bränsletankar eller behållare i fordonet, till för framdrivning eller drift av fordonets utrustning som används eller är avsedd att användas under transporten – till exempel ett kylaggregat. Det gäller både fasta tankar eller behållare direkt förbundna med motorn eller hjälputrustningen, och transportabla tryckkärl som uppfyller de bestämmelser som gäller för dem.

Kapaciteten är inte obegränsad. Den totala kapaciteten av bränsletankarna eller behållarna – räknat tillsammans med det flytande bränsle som undantas enligt 1.1.3.3 (a) – får motsvara högst ett energiinnehåll av 54 000 MJ. För gasformiga bränslen sätter regelverket dessutom en direkt volym- eller viktgräns: högst 1 080 kg för LNG och CNG, respektive 2 250 liter för kondenserad petroleumgas (LPG). En container med utrustning som är fäst på fordonet och används under transporten räknas som en integrerad del av fordonet och omfattas av samma undantag som bränslet till den utrustningen.

Gränsen på 54 000 MJ är gemensam för gasformigt och flytande bränsle – den är inte en gräns per bränsletyp utan en sammanlagd gräns för allt bränsle ombord som omfattas av undantaget. Ett fordon som både har en dieseltank och en LPG-tank för sin drift ska alltså räkna ihop energiinnehållet från båda mot samma tak.

Brandsläckaren och de gasfyllda däcken

Punkt (d) undantar gas i utrustningsdetaljer för fordonets drift, till exempel brandsläckare, inklusive sådana som ingår i reservdelar – gasfyllda fordonsdäck är det exempel som anges uttryckligen, och undantaget gäller lika mycket när sådana däck fraktas som reservdel.

Det här undantaget säger något om brandsläckarens innehåll, inte om kravet på att ha en brandsläckare ombord. Kravet på brandsläckningsutrustning enligt ADR-S 8.1.4 är en helt separat fråga, och vilken del av det som gäller styrs av vilket regelverk lasten själv omfattas av: fullt krav enligt tabellen i 8.1.4.1 som huvudregel, det reducerade kravet på en enda 2 kg-brandsläckare enligt 8.1.4.2 vid värdeberäknad mängd, inget krav alls vid reducerad mängd (EQ), som undantar hela del 8 utan undantag, och – vid begränsad mängd (LQ) – inget krav enligt just 8.1.4, även om delavsnitten 8.2.3, 8.6.3.3 och 8.6.4 fortsatt gäller där. 1.1.3.2 (d) säger bara att gasen inuti den brandsläckare fordonet enligt dessa regler ändå ska ha inte i sig gör fordonet till en transport av farligt gods.

Kylaggregat, fiskbehållare och uppvärmning

Punkt (e) undantar gas i särskilda anordningar i fordonet som är nödvändig för att driva just den anordningen under transporten – kylapparater, fiskbehållare och uppvärmningsapparater är de exempel som räknas upp. Det handlar om den gas anordningen själv behöver för att fungera, oavsett om den cirkulerar i ett slutet system eller förbrukas och släpps ut – till exempel syrgasen i en fiskbehållare – men inte om det bränsle som driver anordningens egen motor. Undantaget omfattar dessutom reservkärl till sådana anordningar, samt tömda, ej rengjorda utbyteskärl, så länge de transporteras i samma transportenhet som anordningen de hör till.

De olika gaserna och bränslena runt ett kylaggregat hör alltså hemma under skilda punkter: gasen anordningen själv använder omfattas av (e), en eventuell gasformig drift till aggregatets egen motor av (a) inom 54 000 MJ-taket, och flytande diesel till samma motor av 1.1.3.3 (a). Används däremot farligt gods som enbart är kvävande – alltså bara tränger undan syret i luften utan andra farliga egenskaper, som torris eller flytande kväve – direkt som köldmedium eller konditioneringsmedel för lasten, gäller istället undantaget i 1.1.3.9, som fortsatt kräver att bestämmelserna i 5.5.3 följs. Ett köldmedium med ytterligare faroegenskaper, till exempel ett brandfarligt sådant, omfattas inte av 1.1.3.9 och ska istället transporteras enligt de ordinarie bestämmelserna för det ämnet. Varningsmärkning enligt 5.5.3.6 är dock inte ett generellt krav där – det gäller bara fordon och containrar som inte är väl ventilerade, och bara när det finns en faktisk kvävningsrisk som den inblandade personalen ska bedöma utifrån ämnet, mängden, transporttidens längd och typen av inneslutning. Det är alltså inte samma sak som gasen i en sådan anordning enligt (e).

Lågtrycksgas i maskin- och apparatdelar

Punkt (c) undantar gaser i grupperna A och O enligt klassificeringen i 2.2.2.1, när trycket i kärlet eller tanken är högst 200 kPa (2 bar) vid 20 °C och gasen varken är kondenserad eller kyld kondenserad. Det gäller alla typer av kärl eller tankar, inklusive maskin- och apparatdelar – men inte lampor, som istället har ett eget undantag i 1.1.3.10.

Livsmedelsgaser och sportbollar

Två smalare punkter fyller ut listan: (f) undantar gas som ingår i livsmedel, förutom UN 1950 – till exempel kolsyran i en läskflaska, inte en fristående flaska med livsmedelsgas – och (g) undantar gas i bollar avsedda för idrott. Ingen av de två är sannolikt relevant för ett tillverkande företags egna transporter, men de hör till samma paragraf och är värda att känna till om frågan skulle dyka upp.

Vad undantaget inte gör

1.1.3.2 tar bort ADR-S:s krav bara för det som respektive punkt faktiskt räknar upp – för (a), (d) och (e) är det fordonets egen utrustning och bränsle, men (c), (f) och (g) kan lika gärna gälla för last, som lågtrycksgas i en transporterad maskindel, gas i livsmedel eller gas i sportbollar. Övrigt farligt gods som fraktas som last omfattas inte av 1.1.3.2, och bedöms istället enligt de bestämmelser – och eventuella andra tillämpliga undantag, som begränsad eller reducerad mängd eller värdeberäknad mängd – som gäller för just det godset: normalt godsdeklaration, märkning, fordonsutrustning enligt kapitel 8.1 och i förekommande fall 1.3-utbildning för den personal som är delaktig, men de kraven kan i sin tur reduceras eller falla bort helt beroende på vilket annat undantag som är tillämpligt. Undantaget ändrar heller inget i annan lagstiftning – arbetsmiljöreglerna för till exempel gasoldrivna truckar eller fordon gäller som vanligt, oavsett vad ADR-S säger om transporten.

Har ni fordon med gasdrift, kylaggregat eller andra tekniska lösningar där ni är osäkra på om det är fordonets egen utrustning eller last som ska bedömas – hör av er, så går jag igenom var gränsen går för er specifika transport.

Gränsen mellan fordonets egen utrustning och last är en bedömning jag kan göra för er transport inom min rådgivning om farligt gods.

Källor